Antingen så vill man inte ha gravida kvinnor på jobbet eller så är gravida kvinnor mer lättkränkta än förr. Nu verkar gravida kvinnor anmäla arbetsgivarna var och varannan dag.
En kvinna i Kalmar har anmält sin förra arbetsgivare till Diskrimineringsombudsmannen. Kvinnan anser att hon blev uppsagd på grund av att hon var gravid. Den anmälande kvinnan menar att arbetsgivaren inte ville ta hänsyn till graviditeten, utan krävde att kvinnan skulle arbeta snabbare. Den anställde säger att hon kallades lat och hotades med uppsägning. När barnmorskan ordinerade en veckas vila blev kvinnan i stället uppsagd, enligt anmälan.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/gravid-kvinna-anmaler-chefen//
Är detta sant så är det ju verkligen för jäkligt. Inte bara för att kvinnan är gravid utan för att chefen ju är rent oförskämd. Om folk inte jobbar snabbare, av vilken anledning det nu än månde vara så är arbetsgivaren skyldig att ta reda på vad som är fel och anpassa därefter. Är folk gravida eller sjuka så ska de sjukskrivas och vikarier tas in.
Sedan kan det ju vara ett jobb som ju kräver högt arbetstempo eller som är tungt och som inte lämpar sig för gravida, och DET måste ju även den som är med barn fatta.
I det fall då en omorganisation sker och folk inte har fasta anställningar så kan jag förstå om de får gå, hur trist det än är. Oavsett om de är gravida, studenter eller vikarier. http://ejkorrekt.wordpress.com/2012/08/06/ar-man-saker-pa-att-det-var-darfor/ Då kan man inte kräva att man ska gå före den som gör samma jobb och som har jobbat där längre bara för att man har blivit på smällen. Då får man vänta med barn tills man hr en trygg tillvaro. Okej, man får det inte förrän man är 35? Kanske inte läge att skaffa barn i ett sådant samhälle…
Inte heller Arlandaföretag vill ha gravida kvinnor. En vinna sökte jobb och fick veta att möjligheterna till fast anställning var goda. Hon fick jobbet och ett kontrakt om så kallad behovsanställning.
– Kontraktet gick ut på att jag skulle ringas in vid behov men om jag jobbade bra så var chansen stor att jag skulle få fast jobb fick jag veta. Då hade jag ett annat jobb på gång som jag tackade nej till. Företaget utmålade det som att jag skulle få mycket att göra och att det inte skulle vara några problem, säger hon.
Några dagar ini april började Therese Tengerström sitt arbete och hon fick då enligt egen utsago mycket beröm av arbetsgivaren. I slutet av april berättade hon att hon var gravid och fick då, enligt anmälan, allt färre arbetspass och möjligheten att gå upp till heltid var inte längre aktuell.
Under maj månad slutade arbetsgivaren helt att anlita henne.
– Jag jobbade lite i maj men därefter tog det bara stopp och de slutade ringa. Sedan fick jag ett mess om att det dykt upp en möjlighet att hoppa in men när jag svarade fick jag veta att passet redan var upptaget. Det kändes som att de inte längre ville att jag skulle arbeta hos dem. Därefter har de ringt två gånger, båda gånger då jag satt och övningskörde så jag kunde inte svara.
– Den 26 juli fick jag ett mejl där det stod att de sett att jag inte jobbat sedan i maj och att de ville att jag skulle komma förbi och lämna tillbaka min bricka och arbetskläder.
Enligt de mejl som skickats från företaget har Therese Tengerström inte blivit uppsagd, samtidigt har man beslutat att inte längre anlita henne.
– Det är svårt att förstå hur de kan ta tillbaka mina arbetskläder samtidigt som de säger att jag inte har sagts upp. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att jag förlorat jobbet.
http://www.dn.se/sthlm/arlandaforetag-anmals-av-gravid-anstalld
Svårare att avgöra om det berodde på graviditeten eller om det var så att det inte var lika stort behov framme i maj. Tider kan ändras, precis som i fallet med omorganisationen. Och att de först vill att hon ska lämna tillbaka kläder och brickor men sedan säger att hon har kvar jobbet, det verkar lite lustigt…
Fast det KAN ju vara så, typ att de menar att just nu är behovet inte så stort, och de jobb som finns KAN vara tunga för dig som gravid, kan du tänka dig att låta någon annan göra det tunga jobbet medan du är gravid, så får du komma tillbaka sedan – man vet inte. Tydligare än i fallet med omorganistationen, men luddigare än den arbetsgivare som kallade den gravida kvinnan lat! Eller rättare sagt, jag kan lättare förstå den senares handlande. Skulle det vara att det är ett stressande jobb så vill jag kunna förlita mig på att folk är där och kan ta i. Inte att de riskera att skada ett foster eller ligger hemma och kräks på morgonen. Så, sorry, jag förstår chefen också!
Och man kan ju fråga sig om det är rätt att chefen ska betala för långtidssjukskrivna medan barnlediga betalas av Försäkringskassan. Borde inte Försäkringskassan betala även för långtidssjukskrivna? Det skulle göra det lättare för alla parter.
Skulle dessutom en person med en sjuk anhörig kunna stämma en chef som anser att de är lata då DE inte orkar? Med gravida daltas det DOCK en hel del, de har ju ändå valt att bli på smällen.Det jag kan tycka är att man inte ska vara oförskämd mot folk. Oavsett om de är med barn eller inte.
