I Sverige sätter man sig inte gärna bredvid någon på bussen eller tunnelbanan om man kan undvika det. Nu har man gjort en undersökning i USA och kommit fram till att jänkarna är precis likadant funtade som svennebanan i detta fall.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/normalt-att-vilja-sitta-ensam-pa-bussen
Intressant. Jag har hört att amerikaner i likhet med sydeuropeer och araber tycker att svenskar befinner sig för långt ifrån varandra. Japaner däremot tycker att vi står och sitter på varandra i Sverige. Och, som någon skriver i kommentarerna, bara för att något gäller i USA så behöver det inte gälla i resten av världen.
Jag har dock en spekulation om varför japaner skulle vilja hålla avstånd. Det är ett tättbefolkat samhälle och för att visa andra människor respekt och vänlighet så tränger man sig inte på. Detta kan man jämföra lite med landsbygd kontra staden. På landet, där alla känner alla, ser man varnadra i ögonen och hälsar. Gör man inte det är man en dålig människa, kanske någon skum främling som kan hota oss. I Stockholm, däremot , har man folk omkring sig hela tiden. Och man känner inte alla. Att vända sig bort och inte tränga sig på visar DÄR på att jag inte vill hota dig och jag respekterar dig och din integritet. En som pratar vitt och brett med alla är destperat – och alltså konstig och hotfull.
Och apropå personligt utrymme:
I likhet med de flesta djur har människor sitt egen personliga utrymme, ”bubbla”, runt omkring sig. Vid tolv års ålder har de flesta lärt sig gränserna för det personliga reviret, som kan delas in i fyra zoner:
· Den intima zonen: 15–45 centimeter. I den kan bara personer som känslomässigt står oss mycket nära tränga in.
· Den personliga zonen: 46–122 centimeter. Det avstånd vi vill hålla på sociala tillställningar.
· Den sociala zonen: 122–360 centimeter. Avståndet vi håller till främlingar.
· Den offentliga zonen: 360 centimeter eller mer. Det avstånd som känns behagligt när vi vänder oss till en större grupp människor.
Alltså – att vilja hålla ett avstånd till främlingar är mänskligt. Och joddå, det finns de som säger att sydeuropeer är lika stela som svenskar i detta fall, som till och med har blivit besvikna då de har kommit dit. De enda fall som jag har hört talas om där folk verkligen inte respkterar integritet är i Söderhavet. Där kan folk klampa in hos dig och KRÄVA att få låna socker, och sätter du dig i en tom buss där så sätter sig nästa påstigande bredvid dig.
Själv kan jag bli nästan knäpp bara efter en dag på jobbet. Mycket folk omkring mig – inga problem, men jag vill ha min integritet…
