Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen

Är det någon mer som gillar detta program? Jag har ägnat stora delar av min fritid till att dansa disco, rava, dansa jazz, showdansa och dansa tåspetsdans i tutu, så jag ÄLSKAR detta program. Bara en sådan sak som att jag inte gillar fridans/contemporary spceiellt mcyket – och ändå kan stirra mig nästan blind på Mia Michaels’ och Tyce Diorio’s koreografier säger en hel del. (I senaste programmet lyckades Diorio t.o.m. få självaste Lythgoe att gråta då Ade och Melissa gjorde ett gripande nummer om bröstcancer.

Tyvärr så är jag som ett barn i december ibland – jag har redan googlat upp vem som vinner (men tji, jag avslöjar inget här).

Eftersom jag är klassisk-balett-freak, så hejar jag såklart på Melissa. KUL att en ballerina är med, och dessutom att en lite äldre person deltar i programmet. Sådant inspirerar även en kvinna på 40+!

Skulle jag själv göra en koreografi, så skulle det nog bli något neoklassiskt till Free Marc Emery av Simon Pole. Eller något rave–disco-aktigt på tåskor! Synd bara att jag är så dålig på att dansa, jag dansar hellre än bra…

I lokaltidningen Mitt i Kungsholmen http://www.mitti.se/?p=tidn&t=kungsholmen finns det en insändare på sidan 2 av Nalin Pekgul, som är otroligt bra skiven!

Jag lyckas inte kopiera, därför gör jag ett försök att skriva av:

Kränkande att skrika rasist i tunnelbanan

En fredag nyligen steg jag på tunnelbanan vid Fridhemsplan för att åka hem till Tensta. Efter några stationer steg en ung man som pratade mycket högt i sin mobil på tåget. Plöstligt skriker han ”Jävla kärring, rasist! Varför stirrar du på mig?”

Jag blev chockad över hans agerande som bara grundade sig på ett ögonkast från en äldre svensk kvinna. När han sökte min blick i samförstånd, som om han hade gjort någonting hjältemodigt, blev måttet rågat för mig. Jag sade till honom att behandla människor med respekt – inte minst äldre!

När jag talade om att även mina föräldrar reagerar starkt på folk som talar högt i mobilen vände han sin ilska mot mig. En persisk  kvinna som sett det hela på avstånd sprang nu fram och talade om för mannen att det var människor som han som förstörde det här landet. Därefter vände hon sig till mig med kommentaren att om kvinnan inte var rasist förr så lär hon bli det nu.

En ung kvinna med invandrarbakgrund tillade försiktigt och vänligt ”Vet du vad jag reagerade på, jo att du kallade den här kvinnan för rasist, för det är en kränkning man inte har rätt att utsätta någon människa för.”

Vid det laget tror jag att han förstod att han hade gjort bort sig, men eftersom han inte ville erkänna detta slängde han några okvädningsord mot oss när han gick av.

Det som gör mig mest besviken är hur likgiltiga alla välklädda medelålders män med invandrarbakgrund förblev. Hade detta hänt i Mellanöstern hade karlarna ingripit. Hur många gånger har jag inte hört invandrare tala om att de respekterar äldre och försvarar sina kvinnor.

Händelsen på tunnelbanan får mig att undra om en äldre svensk kvinna inte betraktas som människa och att vi yngre kvinnor med invandrarbakgrund som ställde upp på hennes sida därför inte heller förtjänade att försvaras.

De vuxnas ovilja att ingripa legitimerar och förklarar därmed detta oacceptabla beteende.

Nalim Pekgul – ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet

Nalim, du är dagens hjälte för mig! Många svenskar, i synnerhet äldre kvinnor blir många gånger utsatta för just detta. En kvinna jag känner bad några ungdomar att inte vara så högljudda på en buss – och hon fick också höra att hon var rasist. Som svensk är jag kanske överkänslig, men då t.o.m. invandrare reagerar på sådant beteende, så är het helt tydligt att det inte bara är inbilldning. Och, som den persiska kvinnan i situationen sade, det är ju sådana personer som förstör för alla andra, både invandrare och svenskar. De flesta invandrare bär sig ju inte åt som idioter, och flertalet svenskar är inte rasister. Och att kalla folk för rasister för att de inte gillar folk som för liv i onödan är ju lika kränkande som att ge invandrare tillmälen om de inte gillar en viss företeelse.

Dessutom – feta creds till alla er som hade civilkurage i denna situaion! Jag hade själv varit orolig för att råka ut för otrevligheter – både från svenskar och invandrare!

Två dagar efter att jag skrivit om Brad Pitt och hans önskan om att marijuana bör vara legalt, så läser jag att han slutade med droger för barnens skull EFTER att ha uttalat sig positivt om droger bara några dagar tidigare! Mig veterligen är han sexbarnspappa, så han borde inte kommit på denna snilleblixt på två dagar, typ ”oj, jag har barn, inte värt att knarka”, typ. (Ytterligare ett skäl för mig att inte skaffa barn, nej, JAG har inte lust att bli någon grå, ansvarstagande människa som säger nej till det jag vill göra – det har varit tillräckligt med människor i mitt liv som sagt till mig sedan 5-årsåldern att ”du som är så stor, skärp dig” och liknande.)

Länken i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article5660926.ab

I Veckorevyn talar man om att 49% av Sveriges tjejer bantar och kommer med smalrecept – och då har de 2 nummer tidigare skrivit om att man inte ska ha komplex för sin vikt och att de inte ställer upp på sjuka ideal längre!

Varför skaffar folk barn för att att världen ser ut som den gör, samtidigt som de förfasar sig över detta, och menar att fler måste försörja oss när vi blir gamla, när folk inte ens FÅR några jobb som de kan betala skatt på?

Man hyllar mångfalden och tycker att fler invandrare ska komma hit – men hur många invandrare får jobb?

Det är inte okej att klaga på andra kulturer, men varför verkar man få säga nästan vad som helst om svenskar?

Många kvinnor kan kläcka ur sig att män är på ett visst sätt, men om män säger att kvinnor är på ett visst sätt, så blir det ett himla hallå!

Droger är den största boven i vårt samhälle enligt många, men varför super då så många skallen av sig en fredagskväll?

Mord är straffbarrt i hela världen – men om ett land är i krig, då är det din skyldighet att döda så många som möjligt.

Kvinnorörelsen kan skrika sig hesa om en man får högre lön än en kvinna i Sverige, men då de nås av nyheter att kvinnor hedersmördas i Jordanien- då tiger de.

Tack och lov så fördöms Hitlers utrotning av judar – men man anser ändå att judarna inte har rätt till Israel/Palestina – eftersom USA står bakom Israels intressen – och allt vad USA företar sig måste man fördöma i Sverige.

De mest extrema i hyckleriväg jag har hört någon gång var en man som försvarade Kinas dödsstraffande – ”de är ju så många där, man måste ena landet på något sätt”. Då sade jag att man skulle kunna försvara USA:s politik i mån och mycket just för att det är en stor stat. Då hade killen plösligt inte mycket att säga.

Inget fel i att ha en åsikt, för min del får man gärna ha en i mitt tycke fullständigt vansinnig åsikt, men, snälla, STÅ åtminstonde för den!

Det är inte bara Brad Pitt som vil använda örten, det är många fler…

Här är en länk till några som puffar: http://www.sourze.se/Kevins_knarkar-k%C3%A4ndis-lista_10388439.asp

Det är alltså  MÅNGA artister och även vetenskapsmän som gillar att röka på – vore det hälften så skadligt som Socialstyrelsen hävdar, så skulle inte en tiondel av kulturen eller vetenskapen existera!

Att förbjuda användandet är helt sanslöst. Men, som jag skrivit förr, det FINNS bra underliga lagar i vår värld. Prostitution, t.ex., är tillåtet att sälja men inte att köpa. Det är ju som att säga att det skulle vara tillåtet att sälja droger men inte att använda. Frågar ni mig så bör både droger och prostitution vara lagliga både att sälja och att använda sig av. Genom att förbjuda kan man ALDRIG komma tillrätta med problem, det enda som händer är att verksamheten flyttar under jord, och det blir svårare att komma åt problem. Trafficking med inlåsta tjejer som inte kan ta sig ur något de mår dåligt av, och vad gäller droger – du vet inget om vad du får i dig och ingen talar om för dig hur mycket du kan ta av en viss drog.

S.k lätta droger bör vara legala men reglerade – så som sprit och cigaretter är idag. Vad gäller tyngre droger – nej, jag vill inte ha försäljning av något som gör dig beroende efter en gång, men jag vill inte att de som använder tyngre droger ska straffas bara för att de gör ett korkat val.

@ball0: Kul att få en kommentar, du är den första som lämnat en! Jag kan inte annat än att hålla med dig om allt du skrev! Verkligen sjukt att folk säger att cannabis är en ny företeelse som inte finns förankrad i vår kultur Varken alkohol eller cannabis kom igår, direkt, så att säga att om alkohol kom idag så skulle det också bli olagligt håller inte som argument. Cannabis blev olagligt 1930 i Sverige, och först 1961 blev det olagligt i större delen av världen genom någon FN-konvention, rätta mig om jag har fel!

Skulle cannabis ge psykoser utan att det finns anlag för dessa , så varför är inte halva Holland psykotiskt?

Och varför inser inte svenska politiker  (och de flesta svenskar i övrigt för den delen) fakta? Enligt Ted Goldberg, så blir 3 procent av de som tester knark problematiska konsumenter. Ändå hävdar folk att detta är ett så stort problem att man måste ha nolltolerans mot droger! Narkotikan kommer inte att försvinna, folk kommer alltid att vilja berusa sig.

Denna länk kommer från Dagens hemsida: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175268

Legalize it – and I will advertize it!

I Aftonbladet läser jag att Brad Pitt vill legalisera marijuana. Härligt att se att det finns folk som vågar stå för sina åsikter. Likaså vill han ha ett samhälle där man får gifta sig med vem man vill oavsett kön och ingen religion.

Brad, i nästa val röstar jag på dig! Att du vågar stå för att du gifter dig med Angelina först då homos får vigas tycker jag är strongt.

Ännu mer brinner jag för legaliseringsfrågan. Att förbjuda cannabis skadar mer än vad användandet av drogen gör. Kriminella tjänar multum på att drogen är förbjuden, och samhällets resurser och skattepengar går till att förklara krig mot växter, som inte är ofarliga vid använding men som långt ifrån är så skadliga som lagen säger. Skapade Gud växten för att folk skulle fängslas?

I konsekvensens namn bör väl alkohol och tobak förbjudas då också, eller? (Kanske t.o.m. på tiden att förbjuda kaffe och godis?)

Om folk som Brad och Angelina röker på ibland, hur kan det klassas som missbruk? Är det missbruk att dricka sig full en gång i veckan? Nej, säger jag, inte så länge man inte skadar någon annan och kan sköta sitt jobb och sitt liv. Precis så är det med ALLA droger, och, visst, det FINNS droger som är så beroendeframkallande att folk är beredda att sälja sin mormor för att få mer, men cannabis hör INTE till dem. Dessutom – hur  många blir våldsamma på cannabis? Av hasch och marijuana blir man väl snarare slö under ruset?

Många motståndare hävdar att man blir dum av röka. Så Barack Obama, Jan Malmsjö, Lars Ohly, Anders Borg, Mona Sahlin, Tomas Bodström och Michael Phelps är alla idioter, då? Och vad ni än säger – för de flesta som röker en spliff då & då så leder det INTE till missbruk, lika lite som ett glas vin varje helg inte leder till missbruk hos majoriteten som provar.

Jamen, säger ni då, för en del så ÄR det inte bra att röka på. Nej, för en del så är det inte bra att dricka öl heller! Därför kan jag lättare acceptera de som vill ha ett totalförbud till att berusa sig på allt utom möjligen livet än de som klagar på cannabis och sedan dricker sig fulla varje helg. Det kallar jag hyckleri. Och jag köper INTE argument som att det ena är lagligt och djupt rotat i vår kultur och det andra inte. Är det farligt så ÄR det farligt, och enligt många forskare så är alkohol farligare än cannabis.

För er som vill läsa artikeln så finns den här:  http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article5648931.ab

Idag besökte jag bokbordet på Drottninggatan och kom genast att tänka på vilka böcker jag älskade att läsa som barn och tonåring. De böcker jag formligen slukade som tonåring var Jolly-böckerna av Ingrid Bredberg. Jolly gjorde så många konstiga saker. En gång slutade det med att hon frågade efter en toa i kommentatorbåset i en ishockeyhall (det slutade med att hon kissade i en spann), en annan gång fastnade hon i ett cementrör när hon skulle rasta familjens hund. Idag skulle man aldrig kunna skriva sådana böcker. För det första: Jolly skulle anklagas för att ha någon bokstavsdiagnos. I likhet med Emil i Lönneberga så har hon i regel många och goda idéer som i regel går åt skogen då hon försöker omsätta dem! För det andra så är förhållandena omoderna. Hon t.ex. försöker hyra ut ett rum till en neger – och idag säger man inte neger. Dessutom bor mormor hemma hos dem – och inte ens i halvitalienska familjer (Jollys mamma är italienska) är fallet så idag.

Jolly var en skön person som i ena stunden tillbringar timmar åt att fundera över vad hon ska ha på sig, medan hon i nästa stund inte ens bryr sig om att kamma sig då hon går ut.

Dessutom så var hennes kompis Gullsan skärpt och kunde massor av svåra ord , och nya ord tyckte (och tycker) jag om.

Tyvärr höll inte de sista böckerna samma kvalitet som de första (även om inga av böckerna direkt var några kandidater till Nobelpriset). Uteblev idéerna från författarens sida eller växte Jolly till sig, månde?

Jag hade gärna velat veta hur Jolly blev som vuxen.

Något jag kan tycka är konstigt är att man i Sverige tydligen inte behöver ta seden dit man kommer – eller om man inte gör det, så anklagas andra för att vara diskiminerande. Vad är diskriminerande i att kräva att folk som vill bli medborgare i ett land lär sig språket och sederna hyggligt? Jag menar inte att man ska ge upp sig själv eller sina övertygelser, man man bör väl fundra lite över vad som är brukligt där man befinner sig, det bör man göra t.o.m som turist i ett annat land, och ÄNNU mer om man vill tillhöra den nationaliteten!

En del muslimer blir kränkta om män vill ta kvinnor i hand då de hälsar – i Sverige handhälsar man, i andra kulturer pussas man på kinden, i ytterligare andra kulturer så gnuggar man näsorna mot varandra, så varför blir en del upprörda då vi säger att vi gör så här i DETTA landet? Om jag skulle komma till ett muslimskt land där slöja för kvinnor är lag, så skulle jag se det som om jag kränkte DERAS kultur, även om JAG anser slöjor vara kvinnoförtryck, eller åtminstonde könssegregering.

Jag diskuterade detta med några tyska vänner i förra veckan (vi kom in på ämnet då de tyckte att det var konstigt att man duade på IKEA i Tyskland i svensk anda). Jag sade att även om JAG är uppfostrad i en kultur där jag har lärt mig och är övertygad om att alla är lika – allså du till alla och envar – så finns det inte på kartan att jag skulle säga du till någon som inte har tillåtit mig att dua i Tyskland. Där uppfattas ett du ungefär på samma sätt som när telefonförsäljare ringer sent på kvällen här i Sverige, frågar efter för- och efternamn, för att sedan säga ”ja, tjena Anton, hur mår du”, dvs väldigt påfluget. Och befinner jag mig i Tyskland, Frankrike, Belgien, för att inte tala om Österrike och Schweiz, så får jag helt enkelt anpassa mig efter det (själv kan jag personligen föredra den linje som råder i Nederländerna, Spanien och Finland – det är vanligare med ”ni” där än i Sverige, men inte så vanligt som i t.ex. Tyskland – inte heller jag VILL vara du med t.ex. telefonförsäljare).

Nu vill jag inte säga att alla invandrare vägrar att ta seden dit de kommer, de allra flesta människor, både svenskar och icke-svenskar försöker att anpassa sig till varandra, men sedan finns det ju alltid de 2 procenten som förstör för alla andra, och det som förvånar mig är snarare att de tillåts att göra det, vilket jag ser som ett slag i ansiktet på de 98% invandrare som kämpar som sjutton för att förstå svensk kultur och få bostad, uppehållstillstånd och arbete här. Vad ska DE tro? Att man kan utnyttja det svenska samhället hur som helst? Det är ju trots allt ALLTID så att oavsett om det gäller svenskar, danskar, greker eller kenyaner – det är de få som missköter sig som märks, de 98% som sköter sig märks inte.

Nej, jag har inget emot invandrare över lag (även om det finns vissa individer jag inte gillar, precis som det finns folk med svensk etnicitet som jag inte gillar). Jag har släkt i både Finland, Grekland, USA, Chile och Tyskland. Mitt resonemang beror SNARARE på att just FÖR att jag har släkt som har kommit hit som barn och inte har kunnat hemspråket då det varit dags att återvända till landet de fötts i och senare adoopterats av svenskar. En annan släkting som bosatt sig i utlandet sade att det var inte tal om hemspråk – det vara bara att lära sig språket i landet hon kom till, om hon ville bli accepterad av människorna där.

Själv är jag utomlands hos vänner ca 2 veckor varje sommar – vännerna duar jag och de andra niar jag.

En av mina favoritberättelser är Borta med vinden. Son tonåring var Scarlett O’Hara min idol – hon höll fast vid gamla värderingar och var ändå en stålkvinna! Dessuotm hade hon så vackra kläder – jag ville alltid ha en krinolin som ungdom – och nu i vuxen ålder har jag sytt en!

Många klassar denna berättelse som rasistisk, men man måste dels tänka på att boken skrevs på 30-talet (och filmen gjordes bara några år senare) och handlingen utspelar sig på 1860-talet i söderns USA. Jag tyckte tvärtom att det var bemärkningsvärt att också svarta var hjältar i en berättelse över denna tidsepok – Mammy var min stora hjälte efter Scarlett, hon vara också en mycket stark kvinna – och den första svarta skådespelare som fick en Oscar var just Hattie McDaniel som spelade Mammy.

Filmen skilde sig dock från boken, i boken får Scarlett t.ex. två barn till, och fler personer över lag finns med i boken. Och det har skrivits fortsättningar: Scarlett av Alexandra Ripley och Rhett Butlers berättelse av Donald McCaig. Men dessa berättelser skiljer sig en hel del från varandra. I Scarlett dör Mammy, vilket hon inte gör i McCaigs bok. Scarlett ger sig av till Irland, Rhett gifter om sig, Scarlett och Rhett får ett barn till i Ripleys bok, detta sker inte i Rhett Butlers berättelse.
Har verkligen båda dessa författare konsulterat Michells familj? Många likheter finns dock i båda berättelserna, släktträden är t.ex. lika.
För ett antal år sedan hörde jag dessutom talas om att någon ville skriva en berättelse ur Scarletts pappas perspektiv, och berätta om att han skulle ha haft ett oäkta barn med en slavinna! Detta avstyrdes dock fårn något håll. Tack och lov för det!
Kunde man inte ha låtit Scarlett få vara och leva sitt eget liv, i hopp om att återvända till Tara, i våra minnen kommer hon, den stora hjältinnan ändå aldrig vara borta med vinden…

Nu är semestern slut, och man ska släpa sig tillbaka till jobbet. Inte någon upplyftande tanke, precis, men , pengar måste ju till, hyran måste betalas, och man vill ju unna sig lite kul också.

Vad jag däremot inte kan förstå är hur folk kan leva genom sina jobb. En del verkar endast och enbart VARA sitt yrke. Man ÄR läkare, bibliotekarie, maknadsförare, civilingenjör, busschaufför eller kassabiträde, inte man JOBBAR som webmaster, lärare eller lokalvårdare.
Inom akademiska yrken verkar detta otroligt påtagligt, men även andra yrken verkar präglas av liknande vibbar.

Okej, det är inget fel i att ha yrkesstolthet eller tycka att jobbet är kul, jag kan också förstå de som jobbar med sin hobby att de kan tokidentifiera sig med det, men de vanliga dödliga som inte har den förmånen men ändå måste få mat på bordet – hur kan DE göra det?

Själv är jag tacksam över att jag inte vantrivs på min arbetsplats – och att jag har en identitet i mig själv som en individ med MÅNGA egenskaper som jag kan känna igen mig i!