Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen

Också idag var det många insändare i Metro angående sjöjor och dess användande eller icke-användande. Några var inne på den linje jag förespråkade i går, som sade att vi visserligen har religionsfrihet, men också yttrandefrihet.  Men man måste även underlätta sin egen integrering. Skulle jag komma till ett muslimskt land så skulle jag finna det oerhört respektlöst att inte använda slöja. Skulle jag komma till ett land med nudister – så klär jag självklart av mig naken!

Vad folk sedan gör hemma är deras sak. Och var klädsel på sin plats. Går jag i kyrkan på söndagsförmiddagen, så är jag inte baraxlad, men på badstranden, bland samma människor, har jag bikini eller baddräkt.

Därför håller jag inte med den människa som säger att man bör förbjuda präster i klänning, om man nu ska förbjuda religiös klädsel. Jag ser helst inte präster i klänning på badstranden, om de inte jobbar. Men det är helt okej i kyrkan. I mosken bör man ha slöja, men  inte på en fabrik.

Ja, alla har rätt till sin religion, men så som läget verkar vara idag, så kränker man tydligen folk om man vill dela den kultur som råder i det landet där vi alla lever – och det är inte okej för mej.

I gårdagens Metro srkiver Dalila Eddahri en insändare om att förbud av slöja (niqab) i skolor är att ta bort frihet för individen ifråga och att vi ju faktiskt har religionsfrihet i Sverige.  Så långt har hon rätt, men som hon också skriver , så tycker många lärare att det är obehagligt att undervisa elerver som de inte kan identifiera eller få ögonkontakt med. Dalila skriver också att hon har haft en blind lärare, och ska man på samma grund förbjuda blinda lärare? Hon talar vidare om att det är fel att avstänga flickorna från undervisningen.

Men – jag trodde vi hade skolplikt i Sverige? Vem kastar ut flickor med slöjor? Är det samma personer som kastar ut folk med kepsar, brallor med gällivarehäng och korta kjolar från skolan?

Min tanke är att skolan, arbetsplatsen, etc. ska vara neutrala platser där man inte ska styras av religiösa krav hemifrån. OK, tycker man att det är ens egna övertygelse att ha slöja, så, OK, men är du minderårig så bestämmer du inte själv vad du ska ha på dig. Det finns ju tjejer som tar av sig slöjan i skolan om de inte riskerar att bli påkommna av sina föräldrar, liksom det finns flickor som byter om till kortkort i skolan och pojkar som klär sig som hiphopare.

Som någon svarade i Metro idag – att ha en frihet att klä sig enligt sin övertygelse, det skulle innebära att vi skulle acceptera ungar i nazistuniform i skolan – inget jag vill se iallafall. Mot politiska unifomer råder det förbud på många arbetsplatser och skolor idag. Och – DET är OK för mig! Det jag tycker och tror på, det kan jag hålla på med på fritiden! (Och, NEJ, jag vill inte se sosserosor och kors heller, om jag slipper, på arbetstid – och tro det eller ej – inte ens cannabislöv!)

Kanske borde man införa skolunformer för att komma tillrätta med vissa av problemen? Och just för att jag är rabiat antifeminist (som jag har skrivit om tidigare), så anser jag i likhet med en annan insändare att vi inte kan bli så accepterande att vi accepterar kvinnoförtryck.

Angående den blinda läraren som inte heller kunde se om någon mådde dåligt – tja, man kanske bara bör anställa lärare som är bra på att höra nyanser på folks tonfall även om de inte kan se det på kroppsspråket eller ögonen. Men då skulle man aldrig kunna anställa en lärare med någon som helst form av kognitiva svårigheter.

Vilka människor får vi diskriminera och vilka inte? Alla människor är inte lika i Sverige iallfall – vi lever i en balkaniserad stat, helt klart (attans att jag inte kom över den boken på mässan!)

Så var bokmässan över för denna gång. Några av de böckerna jag ville ha hittade jag, andra inte.

En kompis var också där, och det hon reagerade på var att det bara var 60-åriga kvinnor på mässan. Hon undrade om det bara var knastertorra gamla kvinnor nära pension som jobbade som lärare, bibliotekarier eller förläggare. Synnerligen omodernt och inte inne alls att jobba inom sådana yrken!

Men vad ska man nu göra åt det? Ska bibliotekarier äta bokmalar i direktsändning? Ska lärare gräla med sina elever i dokumentärer? Ska förläggare låsas in i hus med varandra tills de går varandra på nerverna?

Eller ska man bara inse att ett jobb är ett jobb, och inget man behöver identifiera sig med? Inte för att jag är jordens hippaste människa, men jag låter mig inte dras ner i dammet fullständigt. Jag ägnar mig åt det jag tycker är kul på mi fritid, och kämpar mot nördigheterna då jag jobbar.

Varför resonerar inte fler så? ALLA kan väl inte tycka att deras jobb är det bästa som hänt dem – eller?

I dagens Aftonbladet råder en Malin Wollin kronprinsessan att kasta sina preventivmedel, för att NU är det viktigt att Viktoria och Daniel får barn, ananrs kommer inte deras kärlek att hålla. Det enda viktiga i ett förhållande är att få barn.

Men vad är det som säger att barn är det enda receptet för evig lycka?  Och de kanske inte KAN få barn eller VILL ha barn? Alla vill inte sätta barn till denna världen, och det är väl inte mer fel än att vilja ha barn? Varför ska en massa besserwissers tala om för folk hur de ska göra och vad de ska tycka?

Denna Malin Wollin skriver dessutom att inget tär så mycket på ett förhållande som att inte få barn då man önskar. Jag skulle kunna säga att få saker TÄR så mycket på ett förhållande som barn. Slut på ensamma romantiska stunder, istället en massa diskussioner om hur man bör uppfostra.

OK, nu skulle inte Pinglan kunna tänka sig sex eller en partner, men barn går VERKLIGEN fetbort från hennes lista över vad som är meningen med livet!

Här är länken :

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article5841082.ab

Nu i bokmässetider så har jag börjat fundera på vilka böcker jag bara MÅSTE läsa i höst!

Jag vill absolut läsa ”Ego woman” av Carolina Gynning. Då jag läste ”Ego girl” för 4 år sedan så insåg jag att denna kvinna var klart smartare än hur massmedia framställde henne. Det ska bli kul att se om den nya boken håller samma stil som denn förra.

Givetvis så vill jag också läsa ”Ingen tar skit i de lättkränktas land ” av David Eberhard. Hans bok ”I trygghetnarkomanernas land” hade sina poänger, även om det var en hel del raljerande, och trots allt en stor önskan om att vara såpass politiskt korrekt att han ibland motsade sig själv.  Att läsa den nya boken ska bli RIKTIGT spännande!

Den tredje boken jag vill läsa är ”Hälsningar från Sparveln” av Barbro Lindgren. Jag  älskade hennes självbiografiska romaner ”Jättehemligt, ”Världshemligt” och ”Bladen brinner” då jag var barn, så jag vill gärna läsa mer.

Det ska bli spännande att se om böckerna motsvarar mina förväntningar!

Om min närvaro på bloggen inte kommer att vara regelbunden under den närmaste tiden, så beror det på många faktorer. Besök, ett antal tjänsteresor, kvällskurser som drar igång, vänskap som ska underhållas, inköp och kläder som ska fixas, etc, etc.

Men då tid blir över och det händer något som måste kommenteras – då kommer jag att blogga om det!

Och då mer tid kommer, ska det skrivas om musik, dans, böcker jag gillar och krinoliner.

Fler dumma lagar och annat att skratta åt blir det! Så det kommer saker att se fram emot!

I dagens Metro läser jag att kvartersnamnet Negern i Karlstad skall tas bort.  Någon i Centrum mot rasism hade krävt det. Då kan man fråga sig varför de inte byter namn på Negerbyn i Mora, men förklaringen torde vara att det inte bor någon där, att det är skogsmark. Jamen, vaddå? Är namnet mindre rasistiskt bara för att det inte bor någon där? Hur tänker PK-människorna egentligen?

Det finns dessutom konstiga namn på fler områden:

Tattartorp i Nyköping

Pungpinan i Stockholm

Snopptorp i Eskilstuna

Knäpp i Ydre

Kräklingbo på Gotland

Positivhataren i Stockholm

Hundturken i Stockholm

Galenby i Kristianstad

Fanbyn i Örnsköldsvik

Fnaskberget i Ljusdal

Jag skulle då inte vilja bo i sådana områden!

Kläder jag gillar:

1. Ravekläder. Neon, neon och åter neon! Ju skrikigare desto bättre.

2. Glitter, silver , guld, etc. Ser jag ett sådant kädesplagg,  dras ögonen dit direkt! Gissa om jag gillar de senaste årens mode? (Och den fina klänningen i Sing-a-long som jag skrivit om förut i 2 inlägg.)

3. Tyll. Inte det bekvämaste att ha på sig, men klänningar med tyll, som gör att de står ut lite är bara SÅÅ snyggt! Det är nästan SYND att ingen gör mode av tutuer!

Varför är hologramtyger så dyra att köpa, och varför finns det inga klädesplagg i sådana tyger?

Eftersom jag gillar balett, så tänkte jag lista de baletter som är mina favoriter:

1. Med risk för att låta patetisk: Svansjön! Jag älskar både stegen, storyn och musiken!

2. In the upper room av Twyla Tharp. Häftig musik och läckra kostymer med både gympaskor och röda(!) tåskor. Ljussättningen gick  inte helle av för hackor.

3. Peer Gynt av John Neumeier. Modernt ock klassiskt i en salig blandning, som ger en annorlunda bild av berättelsen.  Också riktigt spännande iscensättning.

4. The River av Alvin Ailey. Jazzdans dansat på tåspets! Skulle vilja se Who cares? av George Balanchine nångång, har bara sett den på TV.

4. Symfoni i C av Balacanhine. Härlig musik och teknisk dans.

5. Tema och variationer, också Balanchine, av samma osrak. Skulle vilja se Stars and stripes och Western symphony nångång.

6. In the middle somewhat elevated av William Forsythe. Annorlunda koreografi! En dag vill jag se The Vertiginous Thrill of  Exactitude av samme koreograf!

7. The grey area (baletten, inte coffeshopen!) av David Dawson. Härligt mystiskt!

Det finns mer jag vill se, som Kenneth MacMillan’s Elite Syncopations.

Men detta räcker för denna gång!

Något jag ofta funderar på är varför orden byts ut – och det inte på grund av tidens gång, utan för att Socialstyrelsen verkar vilja det. Om jag säger rom eller zigernare – vad har det för betydelse egentlligen? Det viktigaste är väl vad jag har för attityd till andra människor och inte generaliserar. Att generalisera är det som orsakar negativa attityder och fördommar – oavsett om det gäller romer, svarta, svenskar eller döva! (Men man får väl inte säga döva heller, utan personer med hörselskada.)

Att säga ”person med synskada, hörselskada, ADHD”, etc. låter ju fruktansvärt kliniskt, som om de vore något slags paket och inte verkliga människor! För mig är DET mer kränkade än att säga, ”döv, aspie, cp-skadad” och så vidare.

Men då säger myndighetsfolket att ”säg till dem det DE vill bli kallade”, men, jösses, det är ju olika för olika personer. En del svarta tycker att det är som att spotta på dem om man säger ”neger” andra menar på att man kan visst säga neger,  att inte säga det vore att påstå att det är så hemskt att vara det, så att man inte ens får säga det. Och man kan ju inte avgöra fårn gång gill tång vad folk blir kränkta av, då kan man avskaffa den yttrandefrihet vi fortfarande har på studs.

Dessutom – då man gör som en del säger – använder de termer som minoritererna själva använder om sig själva – ja, då blir man  anklagad för att vara fördomsfull. Svarta får säga negrer om sig, men gör vita det – eller ”kaukasier” som det heter i Amerika, där man tydligen inte ens får säga ”vit” – så är man rasist. Drar man ett judeskämt är man antisemit, om man inte är jude.

Så vilka regler ska man gå efter? Jag vill inte kränka folk, men jag vill inte heller ta skit för att jag råkar använda fel ord för att jag inte är en av dem. Och vi är alla individer – och för mig är det viktigare vad du är för en inivid och hur jag ser på dig än vad jag kallar dig. Och så hoppas jag att det är för dig också!