Så var säsong tolv avslutad i AMTM. Segrade gjorde Teyona (även om jag höll på Allison).
Säsongen var riktigt rolig att se många gånger, och Celia var alltid snyggt klädd vid mötena med juryn – och hon lyckades ju komma 4:a i tävligen – trots att hon (enligt juryn) var ”för gammal”.
Nu väntar jag bara på att säsong 13 ska sändas här i Sverige, det lär väl bi någon gång till våren, det brukar sändas cirka ett halvår efter att det sänts i USA.
Vi närmar oss sakta finalen i idol, och spekulationerna har varit många hur det ska sluta. Erik & Mariette trodde någon i början, Erik & Reza trodde någon senare. Med tiden kom nya gissningar, som Erik & Tove, och till och med Calle & Tove.
Nu vet vi att det inte blir Mariette som blir idol 2009. Erik var HELT outstanding idag, men jag tycker ändå att det var synd att Mariette åkte ut. Söt tjej med bra röst, hon hade något som jag bara inte kunde låta bli att tycka om.
Men hon kommer nog att lyckas ändå. En så stark top-4 har det nog aldrig varit i idol, det skulle vara jättekul om vi hade 4 stjärnor på gång!
I en artikel i Svenska dagbladet uppges att cirka 75 procent av invandrare från fem olika grupper – turkar, pakistanier, somalier, palestinier och ex-jugoslaver – är negativt inställda till judar. Bland etniska danskar är siffran 20 procent. Muslimer är mer negativit inställda än kristna, och mest positiva är invandrarna till danskar.
Statsvetaren Peter Nannestad vid Århus universitet är förvånad överatt dessa hållningar är utbredda bland invandrare Men, hallå! Även i Sverige verkar det vara OK att kritisera Israel, men kritiserar man araber är man rasist, men vafan, idioter finns det bland ALLA folk i världen, och varför det skulle vara mer OK att självmordsbomba israeliska skolbussar än att skjuta på palestinska barn, det är mig en gåta, BÅDA handlingarna är väl fel, eller? Så varför fördöma israeler för att de bygger murar mot palestinier, skyll i så fall lika mycket på militanta palestinier!!
Och, nej, det är inte så att judar i Sverige jublar då det dör palestinier i Gaza. Brutalitet fördöms på vilken sida det än begås. Även bland många muslimer, även om det finns grupper där, liksom bland svenskar, danskar, ja, t.o.m. bland tyskar som inte kan sin historia, där judehatet verkar vara utbrett.
I en del skolor i England undviker t.o.m. en del lärare att undervisa om Förintelsen eftersom de är rädda att stöta sig med elever som har muslimsk bakgrund.
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=756&Itemid=1
http://www.dn.se/opinion/debatt/falska-fakta-om-forintelsen-1.757613
I DN:s artikel skriv det till och med att lärare inte undervisar om korstågen – av samma skäl!
Nåja , för den som vill läsa Svenska dagbladets artikel – här är den!
Igår såg jag en repris av Robins från i lördags. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand var på besök hos Robin Paulsson i TV-programmet Robins.
När hon skulle svara på snabbfrågor fick hon bland annat frågan ”Gräs – ja eller nej?” – och hon svarade JA! Riktigt intressant var att även när hon förstod vad hon hade sagt så ändrade hon sig inte heller!
Över huvud taget så verkar hon vara en sympatisk kvinna med lätt till skratt, så om jag får för mig att rösta vänster, så kan jag tänka mig att ge henne min röst.
Go, Maria, go!
Det senaste man gör inom polisen för att minska narkotikabruket hos ungdomar (jo, jag kallar det för ”bruk” i stället för ”missbruk” eftersom jag anser att droger kan brukas – och missbrukas) är att man drar igång Operation Gåsen (”gås” är ett annat ord för ”joint” för den som inte visste).
Genom detta projekt ska man motivera ungdomar för vård. Men, hallå! Alla som använder cannabis är inte i behov av vård – lägg skattepenar på de som verkligen behöver vård istället! Dessutom – alla cannabisbrukare är inte ungdomar! Många som använder cannabis är vuxna männsikor, och en del av dessa kanske bara röker på en gång i halvåret eller så?
Personen JSS i detta inlägg http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=3500000000000014&conference=6000000000000074&posting=19500000004057322 ger ett svar att hon/han bara röker en gång i halvåret, och rotchi i samma tråd menar på att det är just förbudet i Sverige som gör det så spånnande – i Holland är det, som även JSS påpekar, bara turister och loser som missbrukar.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3802685.svd för den som vill läsa vad Svenska dagbladet har att säga om detta!
I barnprogrammet ”Sagan om Sverige” kan man se Carl von Linné med en joint i handen, ståendes i ett hampafält. Jösses, vad jag skrattade då jag läste detta! Och hur häftigt reagerade inte den präktiga vuxenvärlden på det! Tror de på fullaste allvar att småungar refererar till knark och börjar ta heroin efter att ha tittat på programmet – eller?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6162007.ab
Om det inte är ett dirket förhärligande av cannabis eller tobak (eller alkohol heller för den delen) – vad är det då att bråka om? Lägg er energi på viktigare saker, ni som jobbar i Hem- och skola eller Non-smoking-generation- föreningar!
På www.barnfri.se har sidans skapare skrivit ett inlägg om mammor och barnvagnar:
”En sak som slår mig med jämna mellanrum, så sent som häromdagen faktiskt när jag var ute och spatserade på stan, är att varför tror alla mammor som kör barnvagn att de automatiskt har någon slags företräde? Har ni nånsin mött en mor (kan också vara en far), säg en person då, som kör barnvagn på ”kollisionskurs” med er? Har det nånsin hänt att personen i fråga vejat en endaste millimeter? Jag kan inte minnas något tillfälle, utan det är alltid jag som får veja. De går med stolta steg rätt fram utan avsikt att överhuvudtaget ändra sin kurs eller fart. Ibland har jag vägrat att flytta på mig, och de blickar och eventuella kommentarer man då får är inte att leka med.
Vad är det som gör att människor med barnvagn tror att de har rätt att gå först? Är det för jobbigt att svänga med barnvagnen??? Då kanske man skall stanna hemma istället om man nu tycker det.
Och varför känns det som att barn blir mer och mer högljudda ute på stan? Även om ett barn skriker och är vansinningt irriterande så ser man sällan eller aldrig en förälder tillrättavisa barnet. Jag har ett tydligt minne av att jag aldrig fick hålla på så när jag var liten. Jag tycker att det känns som att barn får mer och mer plats hela tiden, och jag är inte så säker på att jag gillar det!”
En kommentar finns också att läsa: ”Du, jag kan inte annat än att hålla med, jag har gjort samma erfarenhet.
De som kommer med barnvagnar verkar inte väja för nå’t – ta mej sjutton inte ens för ANDRA barnvagnar!!
Senast idag är jag på väg över en gata och MITT i vägen (jag är rädd för att det ska komma någon bil rätt som et är och meja ner oss allihop) så träffar två ungar i 5-årsåldern några kompisar i samma ålder – och de ställer sig mitt i gatan, hoppar runt och hälsar på varandra. Och inte heller sade föräldrarna till dem att de inte ska busa mitt i gatan heller!
Jag närapå krockar med ungarna, och, joddå, jag blängde till!
Nog blir man trött ibland….”
Är det någon slags lag i samhället att om man har barn med sig, så kan man bära sig åt hur fan som helst? Varför är det så? I sådana fall som beskrivs här, så är det ju till och med till skada för barnen. De kan ju faktiskt bli påkörda om de springer mitt i gatan, och att de får ta så mycket plats överallt – kommer DE att lära sig hänsyn någon gång?
Fast… det är ju solkklart i dessa fall… deras föräldrar har ju uppenbart inte lärt sig vad hänsyn är de heller – så då är det väl svårt att förmedla det till barnen…
Man slutar aldrig att förvånas över hur folk tänker ibland!
//
Jag är helt galen i balett. En av mina älsklingsdansöser är Gelsey Kirkland, som var en av Amerikas största balettdansöser på 70- och 80-talet.
Hon dansade för Balanchine i New York City Ballet , där hon böjrade som 16-åring. Som 20-åring var hon premiärdansös i kompaniet. 1974 började hon dansa vid American Ballet Theatre med Michael Baryshnikow, som just hade hoppat av till väst.
Gelsey var ett unikum, både gällade hennes talang och hennes förmåga att förgöra den helt. Enligt henne själv i biografin ”Dans till döds” uppmanade Balanchine sina dansöser att ”inte äta”. Men det är när hon kommer till ABT som hon ”pendlar kring 36 kilo” och så småningom börjar missbruka kokain. Men många verkar enbart ge Balanchine skulden för magerhetsidealet inom balettvärden.
Ja, att dansa är ett ansträngade yrke, och liksom i alla anstängande jobb (vilket innefattar de flesta arbeten idag, det handlar bara om mer eller mindre), så kommer det alltid att finnas de som kommer att försöka lösa sina problem med droger.
Jag minns att när jag läste ”Dans till döds” så tänkte jag då jag såg att två av tio dansare drogade sig eller svalt sig att ”jasså, inom dansvärden också”.
Jag lovar er, dessa siffror är de som gäller för kontors- och biblioteksväsendet! Förmodligen är det dessa siffror som gäller för de som jobbar som riksdagsmän/kvinnor och boktryckare!
Så ibland blev jag lite trött på hennes självömkande i henens böcker Dans till döds och The shape of love (där hon dock tar itu med sina demoner).
Men jag skulle gärna träffa Gelsey någon gång i mitt liv. Då man läser om henne, så verkar hon vara en symptisk och varmhjärtad person.
Det är tur att youtube och DVD finns, så att man kan se henne dansa- hon är HELT fantastisk, och en sådan balans har då aldrig JAG sett!
Ikväll kommer jag att lägga mig tidigt. Det beror inte på att ”So you think you can dance” har börjat för sjätte säsongen – vilket kommer att innebära sena kvällar – eller på att det är för jobbigt på jobbet.
Nej, det beror på mörkret! Solen lyser med sin frånvaro, det är mörkt när man vaknar och mörkt redan vid fyra-tiden. Till råga på allt är dessutom kylan på väg.
Nej, fy för den lede för hösten. Vad mig beträffar, så skulle jag helt klart kunna bo i Söderhavet året om. Blått hav, palmer och polynesiska danser – DET vore verkligen något för mig! Jag skulle INTE ha något problem med att ha det så 24 timmar om dygnet 365 dagar på året.
Sverige är inte ämnat för mig att leva i.
Jag minns det som igår. Det var en fredag, den 10:e november 1989, och jag var ledig från jobbet. Jag skulle ha en fest på kvällen, som skulle förberedas under dagen, och jag hade ett tandläkarbesök tidigt, så klockradion gick igång som den gjorde en vanlig vardag. Det jag vaknar till är en massa tyskar som skriker och gråter att ”det är inte sant, det är inte sant”. Jag trodde att värsta katastrofen hade inträffat, att tredje världskriget hade brutit ut eller så. Men det berättades vidare på nyheterna om dansande och sjungande människor, om östtyskar som äntligen fick åka över till väst, om att Berlin skulle bli EN stad igen efter 28 år!
Hela den dagen var jag som i ett lyckorus. Det var något av det bästa som skulle ha kunnat hända i Europa vid den tiden.
Och att festen på kvällen blev en lycklig fest, det kan vem som helst förstå.
Detta är en av de bästa dagarna i mitt liv. Många andra bra dagar i mitt liv har jag upplevt i – just det, Berlin, men det är (en annan) historia.
Pinglans Tankar - den ej politiskt korrekta bloggen 