Ibland undrar jag hur man ska använda spåket i detta land. Idag lärde jag mig nämligen att rena nyanser kan kränka. En person berättade att hon hade varit på någon slags utbildning om attityder, och, jag håller med om att man ska inte kränka medvetet, men det hon sade var att ”använd inte uttryck som schizofren om man inte kan välja mellan två alternativ, använd inte Alzheimer light om man är glömsk, använd inte bombnedslag om det är rörigt hemma hos dig, använd inte fjolligt om något är tramsigt”, etc, etc.
Jamen, vafan? Om någon har varit med om en katastrof och denne befinner sig i samma rum som du, och du vet om det, så drar du väl knappast ett katastrofskämt, heller? Sådant gör man väl ändå bara bland nära vänner – om man vet att de HAR sån humor (själv gillar jag inte katastrofskämt). Men att inte kunna säga att ”rummet ser ut som ett bombnedslag” för att man kan kränka någon som har varit med i krig kan jag inte fatta. Någon sade ”jamen säg att det är oreda”. Men det är en distinktion mellan oreda, stök, röra och bombnedslag. Vi råkar ha olika ord för att besrkiva olika ting. jag skulle inte säga att jag är schizofren om jag inte kan välja – då är jag kluven. Men om jag skulle må dåligt av alla val, få stressymptom som göra tt jag skulle se rosa elefanter – då skulle jag använda ett sådant uttryck.
Och om man som jag misstänker att man har Asperger light – kränker man de med diagnostiserade bokstavshandikapp då?
Jag vet inte något annat land i västvärlden där man skulle komma på tanken att resonera såhär, inte om man har ett något så när demokratiskt system ialla fall. I en diktatur råder ju ändå inte yttrandefrihet. Det enda land jag kan komma på just nu är USA – där men inte ens får säga om en vit att han är ”vit” – nej, han är ”kaukasier”!
Är ett levande språk ett kränkande språk, jag bara undrar?
Kommentera