Archive for augusti, 2011

Skönt att sommaren håller i sig – hösten är ju farlig!

Igår njöt jag av sommaren, det var kanske den sista dagen jag badade i Mälarens underbara vatten. Men även nästa helg ska det bli varmt.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sommaren-fortsatter_6422424.svd

Och tur är väl att sommaren håller i sig. Ty nu har även Svenska dagbladet insett att kvällstidningsjournalistik is the shit!

Hösten är nämligen farlig. Och allra farligast är den klockan 10 på förmiddagen på torsdagarna i november. I november är det mörkt, och ingen snö som lyser upp tillvaron har vi heller. Detta enligt statistik från Socialstyrelsen och terorier från stressforskaren Torbjörn Åkerstedt.

Tja, det finns undersökningar om det mesta nuförtiden. Vad kommer att bevisas härnäst?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hosten-ar-den-farligaste-arstiden_6422426.svd

Annonser

Leave a comment »

Färre rapporteringar från terrordåd i Nigeria än från orkan i USA

I fredags var det ett bomdåd i Nigeria. Hittills har 19 männiksor omkommit. Jag läer om det idag två dagar senare.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/dodssiffran-stiger-i-nigeria

http://www.dn.se/nyheter/varlden/explosion-i-fn-byggnad-i-nigeria

Nu tänker väl många att ”det var inga västerlänningar som omkom – det var ju i Afrika”, men faktum är att en norsk kvinna dog i detta bombdåd då en självmordsbombare kör i in FN-kontoret i Nigerias huvudstad Abjua. Den islamistiska terrorgruppen Boko Haram har meddelat att man ligger bakom dådet.

Stackars norrmän, är det inte högerextremister som begår terrordåd mot deras medbrogare så är det islamister. Men då Norge drabbades av en terrorattack för en månad sedan, så skrevs det i veckor om detta. Nu vet jag inte ens vad som har hänt med Breivik. Pågår rättegång? Har han dömts? Till vad?

Denna attack är ju ett angrepp på FN och det nigerianska samhället, varför skriver man inte spaltmetrar om det? Vågar man inte fördöma islamister  i Sverige? Eller är afrikanska liv mindre värda en norska?

Amerikanska liv är iallafall mer värda. I dagar har man kunnat läsa om orkanen Irene och dess skador och till och med dess uteblivna skador i USA och New York.

Missförstå mig inte nu, också jag är glad åt att skadorna blev mindre än befarade.  Och trots allt dog det 15 människor. Men då Gudrun dödade nio människor i januari 2005 skrevs det klart mindre – och då var det ändå i Sverige! Fast – två veckor tidigare hade det dött 543 svenskar i en tsunami, och då var väl 9 döda ingenting.

 Även om det måste varit lika hemskt för de anhöriga. Och så kan jag känna inför naturkatastrofen i USA. För de 15 omkomna och deras anhöriga är det en tragedi. Men det är det för de  tusentals som svälter ihjäl i Somalia och för de som dog och skadades i attentatet i Nigeria också.

Därför kan jag inte förstå de som säger att de inte skänker amerikanerna en tanke då de råkar ut för attentat eller naturkatastrofer. Men jag håller också med de som reagerar på att man talar om tio döda i USA då tusentals dör på Afrikas horn i torkan.

För alla drabbade är det tragedier som utspelar sig. Och alla dessa skänker jag en tanke.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/sju-doda-i-orkanen-irene

http://www.dn.se/nyheter/varlden/mandagstrafiken-i-new-york-lar-drabbas

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ny-klarade-sig-battre-an-vantat_6422374.svd

 
Och, ja, just det, 7 personer har dödats i en tyfon på Filippinerna också…
 
http://www.dn.se/nyheter/varlden/sju-doda-i-ovader-pa-filippinerna

Leave a comment »

Digilistan gjorde combeback idag!

Av en slump satte jag på radion – och vad fick jag höra! Jo, digilistan, den är tillbaka!

Nästa vecka börjar det på riktigt med sändning från klockan 11 i P3. Härligt att man kan höra dagens hits igen, det harvarit för lite av det under sommaren…

Leave a comment »

Den kontroversiella grödan är på frammarsch

Sådär, jag har kommit tillbaka från solandet och badandet (och till och med lyckats få färg, trots att skuggorna hela dagarna nu är längre än jag själv).

Då ser jag att att även Svenska dagbladet recenserar Johan Anderbergs bok Cannabusiness. Man beskriver hur hasch har framställts (förklarats alltså, inte tillverkats i denna betydelse) i Nordisk familjebok.

I förstaupplagan från slutet av 1800-talet skriver den originelle farmakologen, tillika ordföranden i Svenska Läkaresällskapet, Oscar Theodor Sandahl (1829–1894) en klart underhållande artikel om saken. Han hade rest vida kring i världen och var särskilt intresserad av just orientaliska berusningsmedel. Visste sålunda besked:

”I sanning underbara äro i många fall verkningarna av hasjisch, men de yttra sig ofta olika hos olika individer och till följd av olika doser.”

I den andra, så kallade Uggleupplagan, som utgavs under 1900-talets första decennier, behöll man visserligen Sandahls långa text, men den redigerades något av en godhjärtad nykterist och blev kanske mer nyanserad, men lite tråkigare. Hur som helst, det intressanta är slutet. Sandahl skriver:

”Hampextraktet nyttjas i Europa någon gång såsom smärtstillande och sömngifvande läkemedel.” Denna upplysning finns kvar i Uggleupplagan, dock med ett tillägg, liksom ampert i tonen: ”Medlet är nu hos oss öfvergifvet.”

TACK SvD! Ni gjorde min dag, vilket gott skratt jag fick!

Även journalisten Johan Anderberg har rest mycket. Än far han till Kalifornien för att bevaka den kampanj som förra hösten sånär ledde till en legalisering av marijuana, än beger han sig till Christiania i Köpenhamn eller till Nederländerna där nämnda grönsak nu sägs vara landets tredje största exportgröda efter tomater och gurkor.

Och även om Anderberg bemödar sig att vara neutral i sin beskrivning av odlare, brukare och politiker så ligger hans synsätt närmare legaliseringsförespråkarnas än Maria Larssons.

Men i Sverige är motståndet hårt mot hasch. Enligt svenskar blir man scizofren och får psykiska besvär om man röker på. Men schizofreni är inte en följd av cannabisbruket, det är snarare så att de som mår psykiskt dåligt självmedicinerar, och det många gånger med cannabis. Och vore det då inte bättre att de fick cannabis på recept, så att de dels slapp vara kriminella, dels kunde få upplysning om hur mycket eller lite de ska använda örten?

Dessutom vill vi väl att vuxna människor ska få bestämma över sina egna liv och vara till för SIG istället för att leva i ett land som fär fullständigt fascistiskt i drogfrågan?

http://www.svd.se/kultur/litteratur/kontroversiell-groda-pa-frammarsch_6419932.svd

http://jiddra.blogspot.com/2011/08/cannabis-polisen-och-gestapo.html

Leave a comment »

Supernova 21 miljoner ljusår bort kan ses från jorden

En supernova, eller exploderande stjärna, hör till något av det mest våldsamma som kan ske i universum.
Nu följer forskare på jorden hur en stjärna i Vindsnurregalaxen i stjärnbilden Stora björnen har kollapsat och startat en supernova.

Denna exploderande stjärna kommer man att kunna se med kikare från jordens yta. Vilken smäll det måste ha varit! Forskare menar att de med hjälp av detta kommer att kunna se hur gammalt och stort universum är. Hur fattar då inte jag.

Men tanken är faschinerande. Då den första människan gick på jorden hade ljuset redan färdats i 19 miljoner år.  Man kunde då se supernonvan någonstans i Andromedagalaxen, kanske. 

Och med tanke på att ljuset har en hastighet på 30 000 mil i sekunden, det är avståndet jorden – månen, så säger det ju en hel del. Vår sol ligger 8 ljusminuter från oss.

Några svindlande tankar en lördagsmorgon – nu ska jag ut och njuta av ljuset från vår närmaste stjärna!

http://www.expressen.se/nyheter/1.2541334/supernovan-kan-ses-fran-jorden

Leave a comment »

Grunderna för svensk drogpolitik rasar

Alla droger är farliga och leder till missbruk – det har i decennier varit en grundpelare i svensk narkotikapolitik. Men det är helt fel, visar forskningen. Magnus Linton har läst en antologi som torpederar en nationalmyt.

Antologoin ”Narkotika” hävdar visserligen att det är färre i Sverige som testar narkotika jämfört med hur det är i andra länder, men något samband mellan hur många som testar narkotika och hur många som fastnar i tungt missbruk finns inte.

I Svergie lever vi i en drogpolitisk paradox. Trots att fler missbrukare dör i Sverige än i andra länder råder konsensus i riksdagen om att landet är ett narkotikapolitiskt föredöme.

Då ska man ha klart för sig följande:  a) jämförelsevis är det påfallande få svenskar som prövar narkotika, b) i fråga om antal tunga missbrukare ligger Sverige på EU-genomsnittet medan mer liberala länder som Nederländerna och Tyskland har färre, och c) den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige ligger dubbelt så högt som EU-genomsnittet.

För mig säger detta att de svenskar som testar droger oftare hamnar i missbruk än i länder där drogpolitiken ser annorlunda ut. Och självklart är det så att om drogern är illegala, så gynnar det kriminalitet. De som säljer drogerna erbjuder inte bara EN drog i Sverige, utan flera, och det blir dyrt, eftersom dealers tar en jävligt stor risk genom att sälja detta. Hade de kunnat sälja en drog som cananbis legalt hade de kunnat få vanlig lön, precis som någon som jobbar på systembolaget eller ute på krogen.

Nils Bejerot var ledande för den svenska drogpolitiken. Han fastslog sju teser som ströp narkotikadebatten i Sverige, att drogmissbruk är ett mycket stort samhällsproblem, att all narkotika är extremt farlig, att bruk därför måste ses som missbruk, att varje missbrukare är en slav under drogens beroendeskapande egenskaper, att möjligheten att ta sig ur ett missbruk ligger utanför missbrukarens viljemässiga kontroll, att lång och intensiv behandling är ett villkor för att en person ska kunna lämna sitt missbruk och att tvångsmässiga insatser från samhället därför inte bara är befogade utan en välfärdssolidarisk plikt.

Trots att forskning gång på gång slagit hål på teserna har man inte ifrågasatt dem från politiskt håll. Svenska politiker slår sig för bröstet och tycker att den svenska modellen är SÅÅÅ bra. Och det svenska folket är fullständigt indoktrinerat. Men jag ger mig fan på att resten av EU skrattar åt oss.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nu-rasar-grunden-for-svensk-drogpolitik

Leave a comment »

Charles Duke längtar tillbaka till månen

De män som reste till månen i slutet av 60-talet och början av 70-talet börjar bli gamla. Yngst av de som en gång gick på månen är Charles Duke, han är nu 76 år. I fyrtio år har han längtat efter att åka tillbaka dit.

Han säger att det var annorlunda att gå på månen, man måste lära sig att gå på ett annat sätt än man gick på jorden. Desutom tar han upp att det tydligen är så pass många som tror att det aldrig har varit människor på månen.

En ödmjuk person är han också. Tack vare de hundratusentals människor som gjorde det möjligt för raketen att ens lämna startplattan gick Dukes dröm i uppfyllesle. Charles har längtat tillbaka till månen sedan den dagen han kom tillbaka till jorden 1972.

De kan jag förstå. Som liten ville jag åka ut i rymden jag med. Men eftersom jag idag inte för mitt liv skulle åka Fritt fall eller Berg-och dalbanan på ett tivoli, så skulle jag aldrig fixa rymdsjukan.

Nä, jag håller mig till att åka rymdraket jättesakta då festliga tillfällen ges…

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/konsten-att-ga-pa-manen

Leave a comment »