En av tre svenskar säger sig vilja lämna Facebook. Men – är hela Sverige verkligen med där??? Mig veterligen är jag inte den enda som vågade vägra.
Men helt uppenbart är att folk inte har några liv i detta land. Det folk nämligen säger sig vara trötta på är de som tror att de är så jävla viktiga för mänskligheten att de måste uppdatera sin status KONSTANT! ”Nu dricker jag en latte”. (Vem fan bryr sig?)”NU sitter jag ÄNTLIGEN på bussen till Korpilombolo.” (Skyll inte på omvärlden om du får inbrott, idkot!) ”Nu ska jag på mötet på jobbet” (Har du inte ett jobb att sköta?)
Det är kommunikationsbyrån Cohn & Wolfe som har låtit 7 200 personer i åldrarna 18 till 65 år svara på frågor om sociala medier. Undersökningen genomfördes i december 2011 och deltagarna kommer från Australien, England, Frankrike, Japan, Kanada, Kina, Tyskland, USA och Sverige.
Mest skeptiska till Facebook säger sig unga män vara. Närmare hälften av de svenska männen mellan 18 och 35 i undersökningen har övervägt att logga ut för gott. Återstår att se hur många som faktiskt gör slag i saken.
De som också får mig att undra – är det äldre kvinnor som tror att hela världen är deras vänner och som måste tala om för allt och alla varje gång de går på toa och skiter?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14290832.ab
http://www.dn.se/nyheter/sverige/det-irriterar-oss-mest-pa-facebook
http://pixiesaga.blogspot.com/2012/01/det-har-med-att-ha-facebook.html
Nä, själv håller jag mig till att blogga. Men inte fan talar jag om i bloggen att jag går på toa.
Skulle dock ite bli förvånad om det finns de som bloggar som sådant också, många av de mer framgångsrika bloggerskorna verkar ju till och med få BETALT för att de skriver att de har käkat frukost….
Pinglans Tankar - den ej politiskt korrekta bloggen 
Asp said,
januari 31, 2012 @ 3:52 e m
Jag hade faktiskt ett Facebook-konto ett tag. Till mitt försvar skapade jag det för att se om jag kunde hitta en gammal bekant där. Det dröjde inte länge förrän jag gjorde misstaget att acceptera vissa personer som ”vänner” och fick sen ta del av vad de åt till frukost, vad de hade bakat under dagen, om de befann sig i hängmattan för tillfället och annan spännande information.
Anledningen att jag efter en relativt kort vistelse stängde kontot var väl dels den typen av ”informationsbrus” – jag tycker att jag redan utsätts för tillräckligt med meningslös info och känner inget behov att ta del av ännu mer (ja, jag vet att man kan ta bort uppdateringar från vissa personer, men varför ska jag då ha med dem på listan?). En annan orsak var helt enkelt säkerhetsskäl – efter att jag fick en del väldigt suspekta förslag på potentiella ”vänner”, så började jag fundera på hur Facebook egentligen hanterar information samt spårar folks vanor på nätet. Lägg därtill till att organisationen bakom Facebook verkar föredra att hålla sig i skuggorna och jag börjar fumla efter min foliehatt 🙂 Det kanske är ren paranoia, men jag tycker likväl att det är nåt jag kan vara utan.
När det gäller mitt ogillande av FB så ses jag som något udda av min omgivning – när man både jobbar med IT och sysslar mycket med datorer privat så tror tydligen en del att det är ett ”måste” att ha ett Facebook-konto. Det är det inte.
Pixie Condé (@PixieSaga) said,
februari 2, 2012 @ 9:17 e m
Oh hej hopp, där var jag eller länken till mig så att säga.. Såg att nån kommit härifrån till mig minsann och jag fattade ingenting först 😛
Och jadu fenomenet facebook är ganska kul samtidigt som det är patetiskt – tragikkomiskt så att säga.
Jag själv kommer faktiskt inte ens ihåg varför jag ens skaffade kontot men på efterhand kan jag gilla det så länge det inte går i överstyr.. som t ex. toalettbesök etc..
Jag försöker för egen del att hålla distans men gillar det ändå då jag kan ha kontakt med vänner som bor längre bort och ändå dela med oss av våra liv.