Även i Sverige är barn en handelsvara

Familjerätten innehåller delar som är utformade utifrån en gammal och förlegad familjesyn. Vi bör nu sträva efter en modernare familjelagstiftning där vi ser på föräldraskapspresumtionen på ett könsneutralt sätt, skriver Anna-Karin Hatt (C) och Ola Johansson (C).

Idag ser familjer ut på ett annat sätt än för 50 år sedan. Det finns styvsyskon, halvyskon, plastpappor och styvmammor. Det finns regnbågsfamiljer och bomusbarn.

Därför måste man ändra familjelagsstifningen. När ett gift par får barn blir maken i äktenskapet automatiskt ansedd som pappa till barnet. Det kallas för faderskapspresumtion. När ett sambopar får barn krävs däremot en registrering av faderskapet. Till exempel. Och detta kan jag hålla med om att det är konstigt. Även om man är gift så kan man ju ha knullat med någon annan fått barn den vägen – dvs mannen behöver inte vara den biologiska pappan.

En allvarlig följd av att pappan inte presumeras som pappa i ett samboförhållande är att om pappan dör innan barnets födelse kommer barnet aldrig i lagens mening att ha en pappa, utan registreras faderlös. Efter döden är det nämligen inte möjligt att göra en faderskapsbekräftelse och det kan inte göras på något annat sätt, till exempel genom DNA-bestämning.

Detta innebär att barnet inte har någon arvsrätt efter sin pappa eller sina farföräldrar.

Så rätt. Och hur tänker man sig att det ska se ut i de fall då kvinnor skaffar sig barn på egen hand? Vem är barnets pappa då? Dessutom – om nu även män ska ha den rättigheten, är det då surrogatmamman som blir barnets mamma eller blir barnet föräldralöst utan släkt?

Vi menar att politiken nu bör sträva efter en modernare familjelagstiftning där vi ser på föräldraskapspresumtionen på ett könsneutralt sätt. Utgångspunkten är att alla barn är välkomna och önskade, samt att de har rätt till båda sina föräldrar från det ögonblick då de möter världens ljus – alldeles oavsett om det är fråga om ett heterosexuellt samboförhållande, ett samkönat förhållande eller ett samkönat förhållande där den ena parten har manliga könsceller, menar Hatt och Johansson.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hantera-foraldraskap-pa-ett-konsneutralt-satt_8388760.svd

Just det, barn ska ha rätt till sina föräldrar då de föds. Men är det då de föräldrar som föder dem? Eller de som uppfostrar dem?
Ty för att dett barn ska bli till så behövs det ett ÄGG. Det får man av en BIOLOGISK kvinna. Det behövs också spermier. Det får man av en BIOLOGISK man.

Hur går det med ett barn som föds av en ensamstående kvinna och hon skulle dö vid förlossningen?

Något som man inte tänker på då man talar om att transpersoner inte ska steriliseras, man ska ha rätt till IVF och surrogatmödraskap, etc. är att man inte tänker på BARNETS bästa. Man talar bara om RÄTTIGHETEN att få barn. Men det är INTE en mänsklig rättighet att få barn, precis som att det inte är en mänsklig rättighet att få jobba som balettdansös, röka gräs eller att köpa sex. Detta är bara möjligheter och drömmar.

Jag ger blanka tusan i hur en familj ser ut. Jag tror ABSOLUT INTE att homosexuella skulle vara sämre föräldrar än andra. Snarare tvärtom, om jag skulle vara fördomsfull. Deras barn får nog fan lära sig tolerans och att uppföra sig mot de som inte är som alla andra.
Men en bloggare skriver klokt: http://norah4you.wordpress.com/2013/08/01/barnets-basta-da/
1. Det är ingen mänsklig rättighet att få barn
2.Blir man förälder, oavsett hur, så är kvinnan som föder barnet förälder hela livet även om hon lämnar bort det eller donerar sitt ägg och mannen som är pappa är pappa hela livet oavsett om han är närvarande eller frånvarande.

Att folk föder barn åt andra är ingen ny företeelse. Fosterbarn och adoptioner har förekommit i alla tider. Men adopterade barn har också i alla tider ställt frågor både till sig själva och till sin omgivning om vilka de biologiska föräldrarna är och varför de lämnades bort.

För mig är adoption inte något främmande alls. Tvärtom, jag har både släkt och vänner som är adopterade, och skulle jag själv ha velat ta ansvar för ett barn så skulle jag ha adopterat i stället för at bidra till överbefolkning, det sade jag då jag var fem år, och jag håller fortfarande fast vid det.

Det är snarare adopterade barns rättigheter som borde diskuteras och debatteras, inte vilka som har rätt att föda. Barn är inga statussymboler eller handelsvaror, utan liv som har rättigheter. Det är tydligen inte bara i tredje världen barn anses vara en handelsvara.
http://norah4you.wordpress.com/2013/08/01/barnets-basta-da/
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/de-fick-sin-dotter-med-indiska-geetas-hjalp_7783634.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ska-vi-tillata-att-kvinnor-hyr-ut-sin-livmoder_8279426.svd

Ett av de bästa blogginlägg jag läst på länge!

Dessutom är det med tanke på att sexköp är förbjudet i detta land även om vuxna kan bestämma över sig själva och inte har en hallick som tar förtjänsten rent SKRÄMMANDE på hur man resonerar då det gäller BARN. Vi lever VERKLIGEN i ett sjukt land!Ty precis som att en surrogatmamma eller en spermadonator kan se det som at hon hjälper andra så kan väl en kvinna eller man som säljer sex se det på det sättet. Eller?
Ibland fattar jag inte hur politiker tänker. Ena gången förbjuder de människohandel, nästa gång vill de tillåta för att vinna PK-poäng. Rubbat.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/surrogatmamma-jag-ser-det-som-en-beloning_8387270.svd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: