Pensionen påverkas av långa sjukskrivningar. Feminister borde därför se värdet av att kvinnor blir ekonomiskt självständiga.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/fel-feministfokus-fran-rodgrona/
För drygt tio år sedan började sjukskrivningarna stiga. Trots karensdagar och tal om utökat arbetsgivaranvar. Då gjordes inget, idag är det snarare tvärtom.
Varje liten krusning i statistiken brukar få både regeringen och Försäkringskassan att kalla till presskonferens. Så skedde också i veckan när socialförsäkringsminister Ulf Kristersson ringde in journalisterna till den nya höstterminen.
Nyheten denna gång var att den allra kortaste sjukfrånvaron, den som är mindre än två veckor och som faller under arbetsgivarens ansvar, ökar. Mer kort frånvaro brukar resultera i att även dem långa så småningom börjar stiga.
För det är inte som oppositionen brukar hävda i den politiska debatten: att man undviker långtidssjukskrivningar genom mindre ”sjuknärvaro”, att människor ”lyssnar inåt”, att man är ”lyhörd” för kroppens signaler och stannar hemma så fort allt inte känns 100 procent. Fel använd är sjukskrivningen som vilken passiviserande drog som helst. Först en bedräglig smekmånad där man njuter av de minskade kraven. Sedan, nästan osynligt, övergången till den nedbrytning som är förklaringen till att det är oerhört svårt att ta sig ur en lång sjukskrivning.
Lätta sjukskrivningar är med andra ord en inkörsport till tunga, för att travestera ett narkotikapolitiskt axiom.
Ulf Kristensson tittade även på mammors sjuskskrivingar i förhållande till pappors. Och denna ökning som vi ser sker just bland kvinnor i fertil ålder! Okej, det säger en del om samhälle, familjebildning och ojämlikhet, men ser det likadant ut i resten av världen? Eller är Sverige otroligt ojämlikt i förhållande till vår omvärld?
Då det gäller att vara hemma någon dag så kan jag mycket VÄL tänka mig att kvinnor är hemma oftare än män. Av egen erfarenhet så vet jag att män kan inte ha fruktansvärd mensvärk. Dessutom – då jag har hört att folk har sagt att ”de måste lyssna på vad kroppen säger och hålla mig hemma” – det har i 99,9 % varit kvinnor som har sagt så – EN gång för 20 år sedan hörde jag en man yttra sig på det sättet! (Sedan KAN det ju bero på att jag har varit på kvinnodomierade arbetsplaster…)
Men om nu familjebildnig gör kvinnor sjuka och ojämlika, varför SKAFFAR 90% av dem familjer då?? Bortsett från vissa hederskulturer så TVINGAR ju ingen någon att gifta sig och spruta ur sig barn! Det finns ju statistiskt belagt att de som tjänar mest är män med barn, de som tjänar sämst är kvinnor med barn. (Hur det ser ut för män och kvinnor som inte är föräldrar vet jag inte, det är aldrig någon som har talat om det.)
Visst, du förlorar pension om du är långtidssjukskriven eller hemma med barn. Men ett annat problem är att långa utbildningar som leder till jobb också leder till lägre pensioner, det är inte alltid man FÅR jobb inom ”rimlig” tid efter en utbildning, och inte i alla fall är de bra betalda. PLUS att sådana jobb kan vara otroligt stressande – vilket OCKSÅ kan leda till sjukskrivningar!
Nej, är jag ute och jobbar så skulle jag ALDRIG skaffa familj! Man får ju faktist inse att man inte kan få allt – om man nu inte gillar att bränna ut sig i båda ändar!
Läser man dessutom nya Illustrerad vetenskap så är det en myt att män skulle vara sjåpigare än kvinnor. Och kivnnor sjukskrivs oftare än män för samma problem. De skulle de facto alltså inte vara mer sjuka.
Och dessutom – har du barn anses du mer skyddsvärd.
I ”Barnets århundrade” önskade Ellen Key år 1900 att barnen skulle bli ”den synpunkt, ur hvilken alla andra frågor bedömas”. Hon kunde ha tillagt: och genom vilken vuxna blir skyddsvärda.
Många i fertil ålder våndas inför valet om de ska bli förälder eller avstå. Trots det stora och vanskliga i att göra nya människor tycks våndan främst gälla avståendet. Kommer jag att ångra mig? Blir det ensamt senare? Missar jag något? Inför sådana tankar gör man gärna det normala även om man är frestad av något annat. Barnet blir ett försök till existentiell försäkring tecknad mot tomheten.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/foraldrars-ratt-till-liv/
Senast kan man läsa om kriget i Syrien. Svenska Dagbladet, som fortfarande bojkottar mig säger att det är många kvinnor och barn bland offren (är mäns liv inget värda?) – varför inte helt enkelt skriva att det var många civila som dog i gasattacken?
Det finns fler exempel:
En polis i tjänst under vårens kravaller, då han fick en sten i huvudet som skulle varit dödande om han inte burit hjälm, skrev efteråt ett Facebookinlägg manande till empati och besinning. Senare kommenterade han saken i en dagstidning: ”Jag ville visa att det sitter människor i bilen som kanske är farsor och ska hämta på dagis”.
Under sommaren har den norska deckarserien ”Varg Veum” gått på svensk tv. Privatdetektiven Varg har på sistone träffat en flickvän och i senaste avsnittet väntade de barn, ett faktum som ägnades åtskillig uppmärksamhet. I den våldsamma slutuppgörelsen hade Varg en pistol riktad mot tinningen och bad om nåd genom att skrika: ”Jag ska bli pappa!” Och lyckades så förmå den som nyss skjutit huvudet av en annan människa att avstå. Motivet att leva vidare var tillräckligt starkt för att skona honom, insåg både mördare och tittare.
Vuxna måste förhandla om sina liv – och att de har barn tycks vara en rätt för att få leva vidare. Men, va fan? Deras barn LEVER ju genom dem, och många föräldrar under klart mindre pressade situationen LEVER ju genom sina barn! För mig är det inte mindre rätt att döda en föräldrer än någon annan, att döda är väl för fan alltid fel! Och föder du barn till en värld där du riskerar att dödas och dina barn kan bli föräldralösa – vad är det för en jävla värld du sätter dem till?
Ändå uppmuntras vi till att föda. Trots att vi idag är 5 miljader för många på planeten. Gränsen för vad jorden tål är 2 miljarder, som år 1900, inte 7 miljarder som idag. Jorden klarar inte att vi föder ett helt Sverige på en månad. Vilket är det som händer just nu.
http://www.svd.se/kultur/kultursvepet-25-8_8449964.svd?sidan=1
(Oj tusan, DÄR gick det att komma åt Svd!)
Men vill ju inte heller göra det mindre rörigt på varåa arbetsplatser. Det finns förslag på att även bonusföräldrar ska kunna vabba och vara föräldralediga! Enligt svenska dagbladet!
Vad kommer härnäst? Mostrar, farbröder, kusiner? Om jag som moster inte vill skaffa barn utan ägna mig åt mitt, ska jag kunna tvingas till något jag själv inte har valt, då? Bara för denna ”rättighet” till barn?
Jisses, ge mig tillbaka svenskan SNABBT innan jag drar helgalna slutsater av rubriker!
Pinglans Tankar - den ej politiskt korrekta bloggen 
Kommentera