För många av oss är familjen helig. En mötesplats för allt det som är större än oss själva. Många av oss kommer från en trasig bakgrund och ett långt liv i sönderfall.
För oss blir familjen en plats för anti-egoism, för solidaritet, gemenskap, drömmar och förhoppningar.
Detta skriver Marcus Birro i Expressen, där han förvånas över att den militanta vänsterrörelsen tar strid mot familjen.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/familjen-ar-grunden-for-ett-tryggt-samhalle/
Själv anser jag mig inte vara vare sig militant eller vänster, men jag skulle då inte skaffa familj. Just för att den STÅR för egoism (det är väl egoistiskt som fan att skaffa barn till denna värld och i en familj ingår barn – det blir vi itutade oss dagligen), anti – solidaritet (en familj lever i sin egen bubbla och stänger ute världen utanför, i familjen håller vi ihop mot ”de andra”), isolering (som sagt, man lever i familjebubblan), krossade drömmar ( man ska leva upp mot familjens ideal), uppgivenhet (du växer upp i en miljö, oavsett om den är god eller dålig, så är det i princip alltid svårt att bryta sig ur den och bli den man själv vill bli).
För att få ett famlijeliv att funka måste man göra tusentals uppoffringar. För mig är det inte värt det. Familjen är inget heligt för mig, det är ett gissel snarare än en välsingelse.
Nu säger kanske någon att ensamhet är hemskt. Så sant, men det finns EN sak som är värre. De som bryr sig så mycket att det kväver en. Så att det tar ifrån dig dina drömmar och ideal. Tro mig, jag vet.
Andra säger att jag är för jävla egoistisk som säger så. Att det är viktigt att se att det inte bara man själv som är viktigast. Men så är det ju. Det ÄR ju jag som MÅSTE vara viktigast för mig själv. Oasvett om jag blir diktator eller Moder Teresa. Det måste vara JAG som bestämmer hur JAG ska leva det enda liv jag fått. Det KAN ingen annan göra! Men i familjer – DÄR kan man fan tala om grupptryck och DÅ är det ingen som säger att det är fel, NEJ då, då är det snarare något BRA! Och är det något som är jävligt främlingsfientligt så är det väl familjer. Ty av familjer blir det samhällen, städer, länder och folk. Som lever i sina bubblor mot andra.
Och nej, jag har inte levt i en familj av misshandel eller missbruk. Eller några spöken i garderoben. Ändå finns det EN sak jag är stolt över i mitt liv.
Att jag inte föll för familjemyten.
Pinglans Tankar - den ej politiskt korrekta bloggen 
Kommentera