Konsten att göra en pudel

Sverige har drabbats av ursäktsinflation. Men väldigt få behärskar pudlandets ädla konst. Om det vill sig riktigt illa kan man tvingas be om ursäkt för ursäkten.

Spendrup sitter i TV4:s morgonsoffa för att förklara sitt uttalande i Ekots lördagsintervju, där han sagt att Sverige inte har tillräckligt många kompetenta kvinnor för att det ska räcka till jämställda bolagsstyrelser.

Sändningen är kulmen på en vecka där ursäkterna vandrat som en stafettpinne i media:

Nej, Soran Ismail vill inte döda Sverigedemokrater, vi på Sveriges Radio ber om ursäkt för att vi påstod det.

Nej, vi på SVT såg inte skillnad på medlemmarna i Panetoz så vi gav dem namnskyltar, och vi ber om ursäkt.

Nej, vi på Norstedts faktakollade inte om Jan Guillou fått slutbetyg på Solbacka, vi ber om ursäkt.

Och Viasat ber Tre Kronor om ursäkt för att en svensk ishockeyspelare uttalat sig nedsättande om en norsk skidåkare i tv.

Men Jens Spendrup ber aldrig om ursäkt. Han säger: ”Jag är kritisk mot att jag uttryckt mig oklart”.

Jag kan verkligen hålla med om att det går inflation i detta ursäktande hela tiden. På så sätt gör faktist Jens Spendrup rätt. Han står för vad han gör. Men samtidigt ber han om ursäkt för att han ber om ursäkt.

På 90-talet fanns det ett program på TV, ”Förlåt mig”. Ett program där folk blev illa till mods då de tog del av andras ursäkter. Jag minns att jag såg något avsnitt någon gång då den som fick ursäkten inte ens fattade vad den som gjorde sin avbön menade! Pinsamt värre. Och idag sitter politiker och högre tjänstemän i TV och ber om ursäkt på löpande band!

http://www.dn.se/livsstil/konsten-att-be-om-ursakt/

Nåja, Pinglan får väl be om ursäkt ifall någon tycker att detta blogginlägg är oetiskt och för mycket kopia av DN:s artikel….

Annonser

1 Response so far »

  1. 1

    Mangan said,

    Det som ska till är att rycka ner alla journalister och krönikörer som spelar småpåvar från deras troner. När de har tryckts upp mot väggen och reducerats till löjliga familjerna kommer ingen att bry sig om deras krav på att alla ska pudla för det ena och det andra. – Allvarligt talat, ber-om-ursäkt-tjoandet och kränkthetsfestandet är en slags baksida av att media har förvandlats till en sorts tyckarcentral där ett gäng utnämnda personer sitter och tycker eller odlar fram ”skandaler” mot betalning, samtidigt som redaktionerna skyddar dem mot att behöva ta något verkligt ansvar för det de säger.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: