En och annan i detta land fattar

Narkotikaproblemen är inte lindrigare i Sverige än i andra EU-länder. I vissa avseenden är de till och med värre. Det är därför hög tid att se över narkotikapolitiken, skriver Christina Gynnå Oguz.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forenklad-svensk-syn-pa-missbrukare_4002425.svd

Här i Sverige slår man sig för bröstet och säger att vi har den mest framgångsrika narkotikapolitiken i hela EU. Det är verkligen en sanning med modifikation. År 2012 svarade överdoserna för 15,9 procent av alla dödsfall i åldrarna 15–39 år. EU-genomsnittet ligger på 3,5 procent. När det gäller hepatit C toppar vi EU-ligan. Vi har inte heller mycket att skryta om när det gäller missbrukets omfattning. Åtta EU-länder har lägre siffror för cannabis, 13 har lägre för kokain och 18 för amfetamin, när det gäller 15–39-åringar som använt drogerna de senaste tolv månaderna.

Dessa siffror talar ju sitt tydliga språk. Den svenska narkotikapolitiken är under all kritik. Så varför fortsätter man med den?

Jo, narkotikapolitikens mål är att ”minska nyrekryteringen till missbruk” och att ”förmå människor med missbruk att upphöra med sitt missbruk”. Ordvalet leder tankarna till att missbruk är något man väljer och att man kan övertygas att sluta. Nu är det inte så enkelt, både vägar in i missbruk och ut ur missbruk är mer komplicerade än så.

Dessutom anses även bruk en enstaka gång av olagliga preparat vara missbruk. Vad ger DET för signaler? Är man alkoholist om man har smakat på vin? Har man ätstörningar om man har framkallat kräkningar en gång efter att ha ätit?

För att få den medicinska diagnosen narkotikaberoende måste man uppfylla ett antal kriterier som vittnar om ett starkt biologiskt och psykologiskt beroende. De flesta länder i den demokratiska världen menar att den som uppfyller de medicinska kriterierna för beroende lider av en sjukdom. Sverige hör till de få som inte talar om beroende som en sjukdom. Iallafall inte då det gäller beroende av olagliga preparat.

Då är man bara viljesvag i Sverige och bör straffas. Skulle man tillämpa samma resonemang då någon vill göra abort? ”Är du så jävla dum att du knullar så får du stå dit kast”.

Hur man ser på detta får stora konsekvenser för hur vård och behandling utformas. Jag har hört otaliga berättelser om hur människor med narkotikaberoende stängts av från behandling när de fått återfall eller begått en brottslig handling. Skulle motsvarande bemötande av människor med andra sjukdomar vara möjlig? Jag tror inte det. Inget vårdprogram för unga med ätstörningar skulle drömma om att skriva ut patienten som ertappas med att stoppa fingrarna i halsen efter middagen. Tvärtom. När patientens symtom förvärras intensifierar man stödet eller söker andra behandlingsvägar.

Och varför straffa eller tvinga folk till vård som faktiskt KAN hantera sitt bruk?
I förra månade läste jag i tidningen Icon om Ellen, 26 år i Hägersten som efter en lång arbetsdag röker en joint i lägenheten. En granne känner lukten och larmar polisen. Det blir husransakan, 60 dagsböter, utredning hos socialtjänsten om hon är en lämplig vårdnadshavare för sin son, som hon har delad vårdnad och det utreds om hon är en duglig bilist!
Efter det första mötet hos Socialtjänsten är hon upprörd. Med rätta. Det handlar om bruk. Inte missbruk. Hade hon supit sig redlös och legat utslagen av alkohol den där kvällen hade inget hänt!

I USA och många andra länder lättar man på de stränga bestämmelserna. I Sverige får polisen möjlighet till avlyssning.
Så nog är det en jävla tur att jag inte har något hemma ifall det skulle bli husransakan efter detta lilla blogginlägg…

2 svar so far »

  1. 1

    cybercygni said,

    Jag har en kompis som säger sig kan hantera sitt alkohol bruk. Jag har tagit hans bilnycklar vid flera tillfällen.
    En drog är en drog och skadar andra människor än dig själv för eller senare på något sätt.

    • 2

      Pinglan said,

      Det är inte alltid en drog skadar dig själv eller andra förr eller senare. Din kompis som tydligen inte fattar att man inte ska köra bil då man har druckit är helt tydligt en problematisk konsument av alkohol. Kompisen behöver inte missbruka, hen kanske sköter sitt jobb som hen ska, men kan inte hantera vissa situationer. Men de flesta som brukar alkohol gör inte såhär. Och detsamma gäller många andra droger.
      Hur är det med dig själv? Kan du bruka alkohol på ett ansvarsfullt sätt? Eller dricker du inte alls?


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: