Per-Axel Janzon arbetade fram till nyligen på Utbildningsradion. Där ville han göra ett normkritiskt reportage om normkritik. En idé som slutade med att han fick lämna UR efter nio år där.
– Normkritik är viktigt på utbildningsradion och jag tänkte att för att göra detta trovärdigt så vore det bra att vända blicken mot den egna verksamheten och se på vad innebär om normkritiken blir norm, säger Per-Axel Janzon.
Men det initiativet ledde till att Per-Axel Janzon till slut slutade.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6521602
Normkritik är ett sätt att tänka annorlunda, inte ett mål i sig, hette det.
Självklart måste man kunna ifrågasätta normer. Men att fråga hur många som är heterosexuella eller vilken religion man har så stigmatiserar man i stället för att bortse från det. Om man struntar i det så kommer ändå folk med minoritetsreligioner och homosexuella till exempel anställas på våra arbetsplatser utan att det blir så jävla märkligt! Och jag vill då inte jobba på ett ställe där man inte tycker att vita män kan undersöka hur mycket rasism det finns mot mörkhyade.
Men detta verkar vara typiskt svensk media. Lars Lindström skriver i Expressen att så kallade sverigevänner hatar att Sverige är typ världsbäst på integration,
Som om man inte skulle kunna älska Sverige och samtidigt tycka det är bra att vi är så bra på att integrera, ja, kanske till och med älska Sverige just därför! Många, både svenskar och andra älskar Sverige JUST därför!
Och Åsa Linderborg har helt rätt i att SVT inte borde lägga sig i om de anställda röstar höger eller vänster. Eftersom man då undergräver hela idén med public service.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article23822580.ab