HERRRRRRREGUUUD!

Att barn anses vara någon slags mänsklig rättighet är inget nytt. Och folk som inte har fått en mini-me gråter ut i pressen.

Maja, som är 30 år, undrar varför kvinnor behov ifrågasätts. Hon gjorde en abort 2007 och tänkte när hon var 27 att hon skulle skaffa barn när hon var 30.

”Det finns en del basala behov i livet, vi mår till exempel inte bra om vi inte får äta, sova eller känna närhet till andra.

Men någonstans i kvinnan liv, tyvärr cirka fem år före mannen, så tillkommer ett behov; behovet av att skaffa barn”,  menar hon.

För det första: Alla kvinnor vill inte ha barn. Alla känner inte behovet. Och vaddå? Det finns även män som vill och män som inte vill.

Men det är kvinnor som ifrågasätts, enligt Maja. Och hon skäms för att hon vill ha barn.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article23656465.ab

Men – även vi som inte vill ha barn ifrågasätts. Kvinnor visserligen mer än män, men även män ifrågasätts.

Sedan finns det män som kan tänka sig adoptera. Precis som jag själv tänkte då jag var barn. Inte ens då ville jag föda barn, men jag kunde tänka mig att adoptera.

Patric Nilssons dröm är att adoptera ett barn. För honom kommer ett biologiskt barn i andra hand. ”Inget barn ska behöva växa upp på ett barnhem”, säger han.

http://www.metro.se/metro-tv/patric-37-darfor-vill-jag-hellre-adoptera-an-fa-biologiska-barn/EVHpiD!I1syyOESu8b2g/

Helt rätt där! Vi bör ta hand om de barn som redan finns i stället för att tillverka nya!

Patrric tycker att det är synd att adoption ofta ses som ett sista alternativ hos potentiella föräldrar.

–  Man tittar på provrörsbefruktning, insemination och surrogat – och så kommer adoption någonstans på slutet. Jag kan tycka att det borde vara tvärtom.

ÄNTLIGEN en vettig åsikt i barnfrågan!

Det är inte bara egna barn som anses vara en mänsklig rättighet. Min kompis ”Bussiga Barbro” (också hon är anonym för att inte varken jag eller hon ska behöva få problem av något slag) skickade ett mail om att även egna barnbarn skulle vara en mänsklig rättighet. ”BB” har grönat att jag kopierar mailet:

”Tjena!

Nämen, jag tror jag smäller av! Sen när är det en rättighet att få barnbarn?
Efter att ha läst bifogade artikel får jag en känsla av att det för denna dam handlar mer om rädsla att uppfattas som avvikande än saknad efter barnbarn i sig. Om hon istället för att sitta hemma och lipa hade gått på tillställningarna där hon kunde riskera att träffa folk som pratar om sina barnbarn så hade hon förmodligen insett det finns fler sidor av myntet, t ex mor- och farföräldrar som klagar på att de blir överutnyttjade som barnvakter samt personer som p g a konflikter inom familjen inte får träffa sina barnbarn.
Berit har förvisso kunnat glädjas åt sina bonusbarnbarn – maken Per, som inte är pappa till Berits barn, har tre biologiska barnbarn. De umgicks dock mest när bonusbarnbarnen, som i dag är vuxna, var små. Numera träffar Berit dem bara några gånger om året.
Men, hallå, mötena med min mormor, som bodde utanför Sundsvall, var också begränsade till några gånger om året, men de mötena var inte mindre värda för det. Dessutom, idag när det är så vanligt att folk flyttar runt och kanske bor utomlands så kan kontakterna bli sporadiska oavsett om barnbarnen är biologiska eller inte.
Ett tag funderade Berit på att bli extramormor och läste efterlysningar där föräldrarna sökte mor- och farföräldrar till sina barn.
 
– Men det kändes som ett stort åtagande, ofta skulle man hämta flera gånger i veckan på förskolan. Jag vågade nog inte riktigt. Dessutom var Per inte så sugen på att bli extramorfar och man ska gärna vara två. Jag kom fram till att det var ett för stort ansvar att ta på sig om det inte skulle fungera så bra.
Frågan är om tanten hade blivit så mycket lyckligare om hon hade fått barnbarn. Det här påminner om alla dem som först går omkring och deppar och är helt övertygade om att alla problem kommer att vara puts väck når de får barn, men när de sedan får barn klagar de på att det är så svårt och krävande att ha barn.
Det är verkligen domedagsstämning i slutklämmen. Jag känner tydligt att allt tar slut i och med att mina barn försvinner, att de är de sista i mitt led. Nu blir det inget mer och det känns väldigt konstigt.
Det må kännas konstigt, men det är inte ett dugg onaturligt. Bara för att det har passat tidigare generationer att föröka sig alternativt att det bidde barn vare sig man ville eller inte, så finns det ingen naturlag som säger att kommande släkten måste föröka sig för att uprrätthålla en obruten kedja.
Om jag skulle ge Berit ett råd så är det att skaffa sig ett eget liv.
Kram”
Det som ”Bussiga Barbro” skriver säger allt. Något av det bästa jag har läst, kanske borde jag tipsa ”BB” om att också starta en blogg…
För några år sedan sjöng Björn Ranelid och Sara Li i melodifestivalen.
”Om kvinnan säger nej till mannens säd i 60 år
Så dör mänskligheten ut
Detta under
Ja, så är det”
Detta gick direkt till final i Mello.
Men att bokstavligen säga nej till säd i 60 år, skulle inte det vara det mest radikala och normbrytande som skulle kunna ske.
Sara Li själv håller sig till normen. Eller miraklet. Hon har nämligen blivit mamma.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article23681177.ab
Själv säger jag bara – HERRRRREGUUUD!
https://www.youtube.com/watch?v=kFzRigSk_o0

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: