Flera världsledare fattar att man bör avskaffa straff för droginehav

”Avskaffa alla straff för droginnehav och odling för privat bruk.” Det förespråkar Kofi Annan tillsammans med flera ex-presidenter och tidigare världsledare i en rapport.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kofi-annan-avskaffa-straff-for-droginnehav/

Trots att det globalt är olagligt att använda droger så ökande antalet människor som har använt droger med 33 procent mellan 2003 och 2014. Och narkotikaförbud  gör mer skada än nytta. Det menar, förutom Kofi Annan ex-presidenter från Brasilien, Colombia och Mexiko som drabbats hårt av droghandeln, samhällsdebattörer som Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa, författaren Carlos Fuentes och Michel Kazatchkine, tidigare vd för Globala fonden för att bekämpa aids, tuberkulos och malaria.

Kofi Annan har flera gånger kritiserat den globala drogpolitiken och förespråkat en avkriminalisering. I samband med FN:s toppmöte om narkotika i april krävde han i ett öppet brev att arbetet med att skapa reglerade drogmarknader ska påbörjas. Han anser också att alla länder bör avskaffa dödsstraff för alla drogrelaterade brott!

Pinglan GILLAR!

Förra veckan propagerade även brittiska Medical Journal för att kriget mot drogerna är ett misslyckande. Den medicinska tidsskriften pekar på att drogförbudet inte lyckats minska vare sig efterfrågan eller utbudet, inte minskat missbruket, våldet eller den organiserade brottslighetens vinster.

Med andra ord – det är inte några outbildade flummare som vill att droger, främst marijuana, ska bli legala.

Men naturligtvis så finns det svenskar som gråter blod över detta och tycker att det är hemskt – eftersom vi ju måste tänka på BAARNEN!

Linda Nilsson, generalsekreterare för World Federation Against Drugs, WFAD – som arbetar för visionen om en värld fri från droger – är starkt kritisk till rapporten från Globala kommissonen om narkotikapolitik.

Det är bara att hoppas på att Sverige vaknar upp en dag och inser att en avkriminalisering är den enda vägen att gå – JUST med omtanke om våra ungdomar, så att de inte hamnar i tyngre missbruk eller inte vågar erkänna att de brukar. Även om ungdomar självklart inte bör dricka alkohol eller röka grönt.

 

Peace and love!

 

2 svar so far »

  1. 1

    Asp said,

    DN har under åren visat att de är repressionister som bryr sig föga om källkritik när det gäller det här ämnet. Det är helt väntat att de skulle kontakta någon av de svenska moralisterna, i det här fallet en representant från WFAD, för att ge ”en annan bild”, något DN inte har varit lika flitig med att göra när rollerna har varit ombytta och artikeln utgår ifrån en förbudsförespråkande grund. Att ”tänk på barnen”-argumentet omgående skulle användas kom som ett brev på posten. Notera också hur Linda ”tror” det ena eller andra – dessa människor grundar inte sin ideologi på fakta. Hon talar om ”analys”, men förespråkar en narkotikapolitik som aldrig har genomgått en saklig utvärdering.

    Det är också intressant att det talas om avkriminalisering av bruk, utan att det nämns att Sverige är ett av de få länderna i världen där bruk är kriminaliserat. I de flesta andra repressionistiska länder är det innehav som är kriminaliserat.

    Notera också att WFAD är direkt kopplad till extremistorganisationen RNS, vars grundare Nils Bejerot starkt har påverkat svensk narkotikapolitik, som idag kan stoltsera med att Sverige har en av de högsta drogrelaterade dödssiffrorna i Europa. Bejerot refererade till ”knarkare” (ett ord han gillade att använda) som ”parasiter” och ”smitthärdar” och förespråkade inrättandet av koncentrationsläger till vilka dessa oönskade undermänniskor kunde deporteras. Hans skrifter påminner ofta om vad som producerades i Nazityskland. När DN ska välja en ”motpol”, så väljer man alltså en organisation med direkt koppling till den här människan. Det säger en del.

    • 2

      Asp said,

      Jag tror att jag bemöter ett par av Lindas kommentarer:

      ”Hon tror att missbruket och skadeverkningarna skulle öka vid en legalisering, i samband med att utbudet och tillgången på droger ökar.”
      Linda tror något igen, något som inte har något stöd i de internationella studier som faktiskt har gjorts. Tvärtom, det finns mycket som talar för att effekten blir den direkt motsatta. När det gäller förbudsfundamentalismen, så tycks den dock prioritera att sända ut ”rätt signaler” framför att minska faktiska skadeeffekter. Detta märker vi gång på gång i Sverige – ett exempel är hur det fortfarande finns svenska kommuner som motsätter sig sprututbytesprogram, trots att det finns överväldigande vetenskapligt stöd för de positiva effekterna. Man tar inte till sig evidensbaserad fakta, man ”vet” vad som är ”rätt”. Detta är ett genomgående drag hos den narkotikapolitiska förbudsmentaliteten.
      Notera också att Linda, liksom en stor del av den svenska förbudslobbyn, inte förstår skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering. Om man ska ställa sig ”starkt kritisk” till något, så kanske det är lämpligt att faktiskt förstå vad det handlar om?

      – Jag tror inte legalisering är rätt väg att gå, men att inte para legalisering med ett förebyggande arbete för att minska drogbruket är direkt livsfarligt.
      Det ”förebyggande arbetet” i Sverige tycks huvudsakligen handla om att spendera mångmiljonbelopp på att sprida desinformation och myter. Transportstyrelsen har rätt att tvinga svenska läkare att diagnostisera människor som ”missbrukare”, trots att de inte uppfyller de medicinska kriterierna för en sådan diagnos. Den här formen av systematisk stigmatisering är en påtaglig del av det ”förebyggande arbetet”, det vill säga man ägnar sig åt att försöka skrämma folk till lydnad och till tystnad. I andra sammanhang kan sådant refereras till som terrorism.
      Rädslan för påföljder gör att folk inte vågar påkalla hjälp när det faktiskt behövs, något som även FN har påpekat. FN menar att Sveriges narkotikapolitik resulterar i att människor dör, samt att den strider mot de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter. Detta är mycket allvarliga anklagelser, men de tycks i princip ha ignorerats av den svenska förbudslobbyn.

      Missbruksvården är i många sammanhang helt bedrövlig, där människor kan bli utslängda för att de har fått ett återfall – till och med i fall där personalen vet att människan inte har någonstans att ta vägen. Regelrätta övergrepp som sexuella trakasserier, utpressningssituationer och tortyr förekommer, men eftersom ”alla vet” att man inte kan lita på ”knarkare”, så tycks sådant här mestadels ignoreras. Den Bejerotska linjen är väl dock att det inte gör så mycket om ”knarkare” dör. De får ju liksom skylla sig själva och de är ju ändå inte ”riktiga” människor.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: