Jag kan också bli trött på godhetsknarkare

Terrordådet på Drottinggatan för en vecka sedan fick folk att ställa upp för varandra på ett helt fantastiskt sätt. Själv säger jag som många andra att jag inte är förvånad över att det hände, även om jag också är sorgsen. Rädd var jag innan. Det har jag varit sedan terroristen från Tranås sprängde sig själv på Bryggaregatan för sex år sedan. Rädd har jag varit sedan terrorattentaten i flera andra europeiska städer.

Jenny Strömstedt skriver i Expressen:

”Efter några minuter kom svar: ”När godhetsknarkande programledare gör precis allt för att Sverige skall bli invaderat av terrorister så blir resultatet så här:”

Bifogat fanns en bild från attentatsplatsen.

Ungefär samtidigt får Henrik Schyffert en fasansfull bild på en av de avlidna skickade till sig i Twitterflödet med andemeningen att offret beror på hans inställning till öppenhet.”

http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/godhetsknarkarna-fortsatter-att-samlas/

Jag håller verkligen med om att det är osmakligt och lågt att anklaga journalister för världens ondska. Men samtidigt kan jag hålla med Ingrid Carlqvist då hon twittrar att ”Det måste vara något fel på svenska folket. De borde vara rasande, inte kärlekstörstande.”

Och vad har folk som vill att asylsökande ska få skydd i Sverige med att de får ta emot hat för att de är godhetsknarkare? Är vi där igen, att vi är rasister för att vi vill vara säkra i vårt eget land? Det är ju på sådana grunder som folk BLIR sverigedemokrater och förbannade på journalister som bara rapporterar!

Aggressioner skapar psykisk ohälsa, våld och rädsla. Godhet föder generositet, kärlek och samhörighet, skriver Jenny Strömstedt vidare. Men – kanske är det så att folk är arga och våldsamma just FÖR att de lider av psykisk ohälsa och är rädda. Hur ställer hon sig till det?

Och har man ingen KASAM – känsla av samhörighet för början, hur jävla lätt är det att vara god, kärleksfull och generös då? Visst finns det de människor som lyckas med det – men det är fan så mycket svårare, och de människor som klarar av det är fan hjältar för mig! Jag fixar det inte.

Istället blir jag bara trött på de som säger att vi inte ska hata och inte vara rädda. Hur fan kan man komma på tanken att säga till folk som antagligen drabbas ÄNNU hårdare av rädsla att gå ut, åka buss, gå ner i tunnelbanan eller korsa ett torg i vilken stad som helst att de är hatiska högerextremister? Sorry, även om ni inte säger det rent ut så är det så jag tolkar det.

Dessutom – om jag bara kan lägga ner min rädsla, så kan väl ni lägga ner en hel del av era känslor också? Som att ni hatar och är rädda för män, till exempel? Eller hur?

Alla män våldtar inte, men de som våldtar är övervägande  män. Eller hur? Alltså måste vi vara rädda för män. Alla muslimer är inte terrorister, men de som begår terrordåd i väst är övervägande muslimer. Eller hur? Alltså måste vi vara rädda för muslimer.

Helvete vad trött jag blir på vänsterfeminister!

Fast – kram och kärlek till er också!

Annonser

1 Response so far »

  1. 1

    Tofflan said,

    Jag är också räddare och jag tänker inte lägga ner den känslan. Lycka till de som gör det eller försöker. I stället accepterar jag att jag är rädd.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: