Vad är yttrandefrihet?

Ska nazister få delta under politikveckan i Almedalen? Bör högerextrema ges utrymme på Bokmässan? Debatten om yttrandefriheten ligger ständigt på agendan, men vad innebär egentligen begreppet, och hur ser lagen ut?

Många undrar vad man egentligen får säga i detta land nuförtiden. Metro försöker reda ut begreppen, och tar hjälp av Nils Funcke, journalist och författare samt expert på yttrandefrihet, för att reda ut vad som gäller.

http://www.metro.se/artikel/så-fungerar-yttrandefriheten-detta-är-brottsligt

 Det är mycket man inte får säga, och kanske än mer man inte bör säga. Men om vi håller oss till själva regleringen så finns det naturligtvis ett antal områden där man ger sig in på minerad mark när man yttrar sig i vissa frågor, säger Nils Funcke.

– Det kan handla om enskildas förhållanden, att man diskuterar etnicitet och etniska gruppers beteende. Det finns gränser för yttrandefriheten, och det har alltid funnits gränser för den.

 Alltså FINNS det belägg för att man måste vara försiktig även i demokratier. Att kanske de flesta samhällen i världen är diktaturer eller demokraturer.

Det finns totalt 18 tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihetsbrott som regleras i lag:

Befattning och vårdslöshet med hemlig uppgift. Det är ofta ganska fritt fram att publicera hemliga uppgifter, men denna bestämmelse inringar undantagen. Det handlar om hemliga uppgifter vars offentliggörande kan medföra men för rikets försvar.
Högförräderi. Krigsanstiftan. Spioneri. Uppror. Landsförräderi eller landssvek. Landsskadlig vårdslöshet. Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet. Dessa brott är väldigt ovanliga, och speciella i sin karaktär. Flera av dem gäller endast i krigstid och de aktualiseras sällan i fredstid.
Uppvigling. Att uppmana andra till brott eller ohörsamhet.
Hets mot folkgrupp. Har utökats sedan den tillkom efter andra världskriget. Gör det brottsligt att hota eller uttrycka missaktning mot folkgrupp eller grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.
Brott mot medborgerlig frihet. Att hota någon för att få denne att yttra sig eller inte yttra sig om något.
Olaga våldsskildring. Att i bild skildra sexuellt våld eller tvång med uppsåt att sprida bilderna. Genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen gäller detta både bild och rörlig bild.
Förtal. Att peka ut någon som brottslig eller klandervärd eller utsätta den för andras missaktning.
Förolämpning. En mildare form av förtal där till exempel inte samma krav på spridning av uppgifterna finns.
Olaga hot. Att hota någon med en brottslig gärning för att framkalla fruktan.
Hot mot tjänsteman. Att hota en tjänsteman vid en myndighet i syfte att få denne att fatta ett visst beslut.
Övergrepp i rättssak. Att med hot försöka påverka beslut vid en rättsprocess, till exempel genom att hota ett vittne för att få denne att inte prata.

Mycket av detta känns självklart. Man ljuger inte och förtalar inte. Men har jag rätt att anse att någon är en idiot? Speciellt om hen råkar vara utlänning? Har jag rätt att anse att vissa kulturer är bättre än andra, precis som att vissa maträtter är godare än andra?

Där hamnar man ofta i en gråzon, anser jag.

Yttrandefriheten är 200 år. Med andra ord fick vi säga i princip vad vi ville typ 150 år innan vi fick rösträtt.

Vissa tider har det varit förbjudet att kritisera sådant som kyrkan håller heligt, det har funnits en form av straff på att kritisera ett liv efter döden. Det finns för 1700-talet, 1800-talet, 1900-talet, 1970-talet, för alla årtionden och tider olika tabun och begränsningar, och sådana begränsningar har vi även i dag, säger Nils Funcke.

Efter döden kommer vi till himlen. Eller återföds. Det vet ju ALLA!:)

Redan från 1500- och 1600-talet finns reglerat vad man får säga om andra personer, i synnerhet personer från andra landsändar.

Inget ont om skåningar under 30-åriga kriget, tack!

Nils Funcke säger att det inte finns några förbjudna ord.

– Det är klart du får använda ordet antisemit, antisionist, sionist eller semit, men när du börjar kombinera och koppla det till enskilda personer eller grupper av personer, då börjar man ge sig ut på det här gungflyet. Det är klart du kan använda ett ord som snatteri, men börjar du exempelvis säga att personer med viss sexuell läggning har en extra benägenhet för snatteri eller snusk eller vad det nu kan vara, då börjar du tangera gränsen.

Men vad händer om jag bara känner till tjugo personer som snattar Emser och alla dessa nu skulle råka vara asexuella? Vad skulle jag tro då? Självklart skulle jag tro att asexuella har en förkärlek för att snatta Emser och i alla fall vilja ta reda på om alla asexuella är sådana. Kan man inte diskutera det så ökar man ju bara risken för fördomar mot asexuella.

Detta är givetvis bara ett exempel, men jag  vill bara belysa problemet med att lägga locket på även i sådana sammanhang där det kan kännas obehagligt eller fel att säga vissa saker.

Nu ska jag ut och köpa Emser. Hederligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: