Den nya hobbyn – att sörja offentligt

Dominika Peczynski blev nyligen uppringd med anledning av att en känd man hade dött. Det var några journalister som ville att hon skulle kommentera och gärna visa känslor. Hon visste vem mannen var, men kände honom inte närmare, så därför ville hon inte säga något.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/E13jP/offentlig-sorg-har-blivit-en-folkhobby

Hon ville inte kidnappa de närmast anhörigas sorg och göra den till sin för att få uppmärksamhet i media. Men andra journalister grät ut i pressen. Dominika kände sig kall. Det var sorgeporrens gruppdynamik som fick henne att känna så. Visst kunde hon förstå att de som kände mannen bättre än vad hon gjorde sörjde, men det är skillnad på att gråta hemma och att gråta ut inför hela svenska folket. Gråter man ut inför det svenska folket så gör man det för sin egen skull, eftersom man på så sätt visar att man är en fin människa.

Detta är inte bara något typiskt svenskt. När prinsessan Diana gick bort så sörjde folk lika offentligt i England som när oskyldiga dog i terrorn på Drottninggatan. Det offentliga sörjandet börjar bli rena folkhobbyn. Men det är inget som säger att de som inte twittrar eller gråter ut på Facebook skulle vara känslokallare än de som gör det.

Men offentlig sorg ändrar ingenting. Den får inte offren att komma tillbaka och den stjäl fokus från sådant man faktiskt skulle kunna göra för att hjälpa någon. På riktigt. Inte på Facebook.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: