Den som först nämner nazisterna vinner

De flesta av oss tycker illa om nazister. Men denna sommar har hittills bjudit på det ena fördömandet efter det andra av dem. Ju snabbare man talar om hur mycket man hatar dem och hur våldsamma de är – och så ofta man kan – hen vinner!

Självklart försvarar inte jag folkmord. Även jag anser att våldsbejakande nazister inte bara är ett hot mot judar och homosexuella – utan mot alla!

Men hur kommer det sig att det skrivs spaltmeter om att det skulle vara kontroversiellt att säga nej till nazism?  Att vi måste göra det nu, innan det är för sent? Att provokativa nazister i Almedalen väcker känslor är inte konstigt, men om något demonstrerade det spektaklet bara hur avvikande nassarna är. Eller tror folk att en nazistisk statskupp ligger och lurar bakom hörnet?

http://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/hysteri-har-blivit-en-statusmarkor/

Man kan undra. Johan Hakelius tror sig finna svaret i DN. Kulturchefen där, Björn Wiman förklarade detta för en månad sedan.Över en artikel om Trump och andra eländigheter satte han rubriken ”Det finns alla anledningar i världen att vara hysterisk”. Få har ett så inkännande förhållande till samtiden som Wiman, så formuleringen kan nog tolkas som ett valspråk för en hel medial klass.

Hysteri har helt enkelt blivit en statusmarkör. Den som inte är hysterisk anses cynisk, möjligen värderingsmässigt suspekt. Det är givetvis inte bra att bli hysterisk, eftersom det är just såsom extremerna resonerar.

Det verkligt obehagliga är vad som kan anas under den hysteriska ytan: Vi har fått en hel klass offentliga intellektuella, som efter valet av Trump, efter Brexit och Sverigedemokraternas framgångar, tvivlar på att folk kan fatta vettiga beslut. De litar inte på demokratin. De ser monster i pöbeln. De tror kanske till och med på allvar att en stor del av svenska folket är latenta nazister, för de förstår inte längre vad som driver politiken.

Ur sådant växer krav på åsiktsförbud, bojkotter, utrensningar av böcker och annat av samma art. Och till sist blir frågan nästan oundviklig: ska man ens fråga folk vad de tycker, om de envisas med att svara fel?

Att ägna tid och spalter åt att fördöma nazism är mycket behagligare, än att offentligt ta itu med egna inre odjur av det slaget.

Så sant, Johan Hakelius!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: