Tänk dig att ha ett barn i byrån…

Malin Lernfelt skriver ett helt fantastiskt inlägg i Expressen. Nämligen att barn borde få vara där de känner sig trygga och älskade, vilket inte alltid behöver vara hos de biologiska föräldrarna.

http://www.expressen.se/debatt/foraldraskap-handlar-om-karlek-inte-om-gener/

I Sverige övertrumfar nämligen biologiska föräldrars rättigheter enligt Socialtjänstlagen alltid barns rättigheter, och rättssystemet tar ingen hänsyn till vare sig trygghet eller anknytning.

Nu blir väl folk rasande på mig, men jag är inte förvånad över att det går till så i ett land där barn anses vara en mänsklig rättighet. I ett land där ofrivillig barnlöshet anses som en sjukdom och du antagligen är svårt psykiskt störd om du avstår barn frivilligt.

Även om det gått flera år och en bioförälder aldrig varit närvarande, kan han eller hon den dag man lyckats ordna upp sitt liv och slutat ta droger, mår bättre psykiskt eller vad det nu är som lett till ett omhändertagande, kräva att få tillbaka barnet. Som om barnet vore en sak som man placerat i ett hyrförråd under en period och inte en människa med egna tankar, känslor och relationer.

Klart att det är så, då vi lever i ett samhälle och i en tid där barn är accessoarer. Något man visar upp för att tala om för omvärlden vilken lyckad människa man är. Att få sitt barn omhändertaget av andra är givetvis en än större katastrof under sådana omständigheter.

I ett fall som tidningen Smålänningen skrev om i våras, och som rör en 2-årig pojke som bott i ett familjehem under hela sitt liv, slår Kammarrätten i Jönköping fast att ”den risk för skada som en separation från familjehem kan medföra ska inte vägas in i bedömningen av om vård enligt LVU ska upphöra”.

Med andra ord – man SKITER i hur barn mår, bara föräldrarna får sina behov tillgodosedda. Detta är inget nytt fenomen, den som tror det bör läsa ”Kärlek och stålull” av Lisbeth Pipping. Där kan man verkligen se vilka katastrofala följder denna ”barn-är-en-rättighet”-syn kan få.

I andra länder, där barn inte är samma jävla rättighet som här, och där man ser till barnens behov, kan de till och med adopteras av fosterfamiljerna – utan föräldrarnas samtycke!

Varför detta jävla daltande med de som skiter ur sig ungar? Varför inte en lagändring här?

Annonser

4 svar so far »

  1. 1

    Asp said,

    Nu är det väl klart att om man är direkt olämplig som biologisk förälder, så ska man inte ha vårdnaden. Man bör dock betänka att det är mycket vanligt att barn far illa i fosterhem. Detta var för övrigt något amerikanska forskare tog upp i samband med att myndigheter gick in och tog barnet ifrån mammor som rökt cannabis under graviditeten. Även om jag personligen tycker att det är olämpligt av blivande mammor att röka på, så menade forskarna att det faktiskt inte är klargjort om cannabisrökning under graviditeten kan skada fostret, men att det är påvisat att fosterhem i allra högsta grad kan vara skadligt.

    • 2

      Pinglan said,

      Och ändå mår många barn bra i fosterhem! Jag hade en kompis i min barndom som hade en fosterbror, som bodde deltid hos hennes familj och deltid hos sin biologiska mamma. Han mådde bra då och mår bra idag.
      Visst finns det fosterhem som absolut inte funkar, men i min enfald tror jag att både fosterhem och adoptivföräldrar kollas upp fan så mycket mer än biologiska barn som växer upp hos sina biologiska föräldrar. Det förekommer ju missförhållanden där med.
      Och ja, jag har även haft både fosterbarn och adoptivbarn i både släkt och bland grannar.

  2. 3

    BITTERPITTEN said,

    Om djur har en massa medfödda defekter så tillåts dom inte avla av sig. Med människan gör vi precis tvärt om. Om en människa har odugliga gener så hjälper vi till med provrör och annat, och om nån unge föds jätteförtidigt med massor av livshotande diagnoser så håller vi dom vid liv så att dom själva en gång ska få chansen att avla av sig. Allt för den egoistiska tanken att få ha ett barn att gulla med.

    Gubbar borde heller inte få skaffa barn. Inte fan kommer dom att orka styra opp en bråkig tonåring när dom är pensionsmässiga.

    • 4

      Pinglan said,

      Haha! Ett skäl till att jag aldrig skaffade barn var just att jag insåg att innan jag skulle ha fast jobb och fast bostad så skulle jag vara en bra bit över 30. Nu är jag över 50 och har inget fast jobb och varken karl eller kvinna eftersom jag är asexuell dessutom. Och inte skulle jag orka uppfostra tonåringar i 50-årsåldern, det insåg jag vid 30.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: