Sverige måste i första hand ta hand om sina egna medborgare

Påhejade av aktivister från diverse vänsterrörelser anser sig de afghanska männen på Medborgarplatsen ha rätt att ställa krav på ett folk och ett land som tagit emot dem, skriver Ann Heberlein, lektor i etik och kandidat för M i riksdagsvalet.

http://www.expressen.se/debatt/gymnasiestudier-kan-inte-vara-skal-for-asyl/

De planerar att ockupera platsen tills de får klara besked av Migrationsverket. Men det har de redan fått. De har fått avslag på sin asylansökan, vilket innebär enligt svensk lag att de ska lämna landet. Gör de det inte självmant ska de tvångsutvisas.

Men uppenbarligen gäller inte svensk lag i praktiken. Häromdagen stoppades en planerad tvångsutvisning av den nittonårige afghanen Qasim Amini. Migrationsverket uppger till DN att utvisningen avvärjdes eftersom Amini planerar att påbörja gymnasiestudier. Att studera på gymnasiet är inte ett rimligt skäl för varken tillfälligt uppehållstillstånd, permanent uppehållstillstånd eller asyl. Faktiskt inte.

Visst kan jag förstå att folk hellre vill leva i Sverige än i Afghanistan. Sverige är, i jämförelse med majoriteten av världens länder, ett utmärkt land att leva i. Det innebär naturligtvis inte att alla människor från alla länder som ger sina medborgare sämre förutsättningar än Sverige har rätt att leva här. Skulle det vara så skulle inte Sverige vara så utmärkt länge till eftersom infrastrukturen fullständigt skulle braka samman då.

Sverige ska självklart ta emot och skydda människor som flyr från våld och förtryck, som enligt FN:s flyktingkonvention är flyktingar.

Men Sverige varken kan eller bör ta emot ekonomiska migranter. Det är inte moraliskt försvarbart. Först och främst tar man hand om sina egna medborgare – sedan tar man hand om resten av världen. Sverige befinner sig i ett läge där den enorma invandringen frestar på alla våra system. Vården dignar, polisen krisar, skolan saknar lokaler och lärare, socionomer larmar. Det saknas bostäder, utbildningsplatser, handläggare, jobb och säkert ännu mer.

Plus att samhällsklyftorna och terrorhotet ökar. Och vi har redan idag parallellsamhällen i stället för ett mångkulturellt land.

Som medborgare har vi ett antal skyldigheter – att respektera svensk lag, att bidra efter bästa förmåga, att solidariskt försvara vårt land vid behov. Vi har också rättigheter, till säkerhet och trygghet, till stöd, vård och omsorg vid behov, det vill säga tillträde till det sociala välfärdssystemet.

Den som inte är medborgare bör inte ha samma rättigheter. Han eller hon har rättigheter i egenskap av att vara människa – men de mänskliga rättigheterna är mindre omfattande än de medborgerliga. Och faktiskt, skulle vi komma till Afghanistan utan att vara afghanska medborgare så måste väl ändå deras medborgerliga rättigheter som jobb och bostäder vara större för dem än för oss som kommer dit.

När medborgares och icke-medborgares intressen står i konflikt med varandra bör medborgarnas intressen ges företräde.

Ja, det är en obekväm hållning – men vuxna människor måste klara av att göra människor både arga och besvikna. Utan att bli anklagade för att vara rasister.

Vi behöver vuxna beslut och en vuxen politik som prioriterar svenska medborgare. Det är inte illvilja att välja svenska medborgares behov framför icke-medborgares. Det är att ta ansvar.

Precis som Ann Heberlein är jag varken extremhöger eller extremvänster. Jag vill bara ha mina medborgerliga rättigheter i det land jag bor och är medborgare i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: