35-åriga Jessica Eriksson, från Kungsängen utanför Stockholm, kände redan under tonåren att hon inte ville ha barn i framtiden.
För ett par år sedan hittade man cellförändringar i hennes livmoderhals, vilket ledde till att en del av Jessicas livmodertapp opererades bort.
– Redan då ville jag egentligen ta bort allting för att jag var så säker på att jag inte ville ha barn. Men de tyckte att jag var för ung, berättar Jessica.
När cellförändringarna kom tillbaka, gick läkarna med på att operera bort Jessicas livmoder och äggledare, vilket har gjort att hon numera varken har mens eller kan bli gravid.
– Jag kände att det var bra att det drabbade mig, och inte någon som vill ha barn.
https://www.expressen.se/nyheter/darfor-valjer-jessica-35-ett-liv-utan-barn/
Helt fantastiskt att man vågar skriva om detta! Det hade varit i stort sett omöjligt för tio år sedan. Även jag har fått höra att jag borde tänka på de som aldrig kan få barn då jag kungjorde att jag inte ville ha barn. Och jag kan lova att det aldrig var någon som föreslog för mig att jag skulle kunna ta bort min livmoder (och joddå, man kan vara en cis-kvinnna utan livmoder) då jag hade det otroligt jobbigt under mensen. Det var verkligen ett onödigt lidande i typ trettio år, då jag tidigt var medveten om att jag inte ville bli mamma.
Men det kanske blir ändring på det nu, då det föreslås att barn ska kunna göra könskorrigeringar, då måste även tonåringar tidigt kunna veta om de vill bli föräldrar…
Jessica säger att hon är kastrerad precis som sina hundar då barn kommer på tal. Och hon vill ägna sig åt sina intressen – hundarna – i stället för att ha barn.
Precis som Jessica så känner jag också igen kommentarer som att barn är meningen med livet (hur kan någon veta vad som är meningen med livet för mig?) och att jag så småningom skulle ångra mig.
Inte fan frågar någon en transperson om hen har ångrat sitt könsbyte!
Men att skaffa barn handlar nog mycket om att hålla sig till normen. En Hanna Hellquist i DN skriver i en artikel (tyvärr låst) om att alla andra skaffar barn men inte hon. Hon har bara en tax, och det är inte ett fullt dugligt liv.
Min kompis ”Bussiga Barbro” tipsade, och hon har läst vidare i artikeln. Där menar denna Hanna att det är svårt för henne att följa mönstret eftersom hon är singel! Ja, jisses! Har man inte problem så skaffar man sig. Och vad är det som säger att denna Hannas liv skulle vara så mycket lättare om hon hade barn? I synnerhet om hon är ensam om barnet.
På 70-talet klagades det på att papporna inte var tillräckligt delaktiga i barnen. Idag anses barn tydligen som en mänsklig rättighet, i alla fall för kvinnor, så då ska man ha dem även om man är själv om dem.
Ibland tror även jag att människan är det dummaste djuret på jorden. Så HEDER åt er som inte vill tillverka fler människor!
Pinglans Tankar - den ej politiskt korrekta bloggen 
Kommentera