Goran Rashid kom själv som flykting till Sverige för 30 år sedan. Han undrar hur parallellsamhällen har kunnat växa fram under denna tid, då politiker hela tiden har talat om utmaningar i stället för problem. Vore det utmaningar och inte problem skulle detta vara löst för länge sedan.
Goran menar att detta paradoxalt nog ligger på den medelklass som hela tiden har förespråkat en generös invandringspolitik, men själva bor i villaområden eller bostadsrätter som är homogena, och deras barn går i förskolor där barnen har svenska namn.
Stockholms stad lanserade under 2016 en kampanj vars syfte var att få invånarna i staden att hyra ut rum eller lägenheter till nyanlända. Intresset från stockholmarna var i princip obefintligt och efter några månader rapporterades det om ett sjuttiotal inkomna intresseanmälningar. Detta trots att exempelvis Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ samlade närmare en fjärdedel av stockholmarnas röster i riksdagsvalet 2014.
Bilden bekräftas ytterligare av Hyresgästföreningens rapport Mångfald och segregation i Sverige, som visar på att Södermalm är den stadsdel i huvudstaden som har lägst mångfald.
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/den-bigotta-medelklassen-lever-sallan-som-den-lar-22402
Då många invandrare flyttar in i ett område tenderar svenskar i området att flytta därifrån. Med andra ord vill inte medelklassen ta del av dem mångkultur som de själva förespråkar.
Och då vi andra upplever att dessa människor hycklar – så inte blir VI mer positivia till invandring och så kallad mångkultur. Trots att det skulle kunna innebära något bra för oss i många fall.