Historiens dom blir hård

Svenska regeringens och myndigheters åtgärder mot våldsbejakande extremism och terrorism har varit en enda kedjereaktion av senfärdighet. Trots att 300 individer rest till Syrien och Irak sedan 2012/13 för att ansluta sig till en av världens grymmaste terrororganisationer dröjde det till terrordådet på Drottninggatan i april 2017 innan regeringen tillsatte en utredare som slutligen föreslog nya straffbestämmelser om deltagande samt samröre i en terrororganisation. Dessa lagändringar träder inte i kraft förrän 2019.

Med undantag för två fall har inga dömts för terrorbrott av de 300 jihadister som rest till Syrien/Irak och eftersom lagstiftning inte kan tillämpas retroaktivt kan inte någon av de återvändande IS-resenärerna åtalas. När lagstiftning väl kommer på plats är högsta straff för deltagande eller samröre två års fängelse.

För samma brott kan man få upp till sex års fängelse i både Norge och Danmark. Detta enligt terrorforskaren Magnus Ranstorp.

Att det är så senfärdigt beror inte bara på struktur- och koordinationsproblem. Mycket beror på det svenska debattklimatet. Ett antal samhällsdebattörer har starkt medverkat i att försvåra arbetet med terrorbekämpning. Ofta har de falskt påstått att Säkerhetspolisen grundlöst bedrivit ”en häxjakt mot muslimer (som kollektiv)”. Föga överraskande är Jan Guillou en av de mest framstående debattörerna. I Guillous anda skapades Charta 2008 som fokuserade på ”kriget mot terrorism” och kritik av ”terrorlagar” och som blev ett samlingsnav för tongivande aktivister, politiker och islamister. Guillou höll brandtal medan i styrelsen frotterade sig Mattias Gardell, Mehmet Kaplan, Amanj Aziz (ordförande i den numera starkt kritiserade och numera nedlagda föreningen Troende unga förebilder, TUFF) och Mohammed Kharraki (ordförande i Sveriges unga muslimer, SUM) under ledning av Gösta Hultén när de inte var upptagna med Ship to Gaza. Även Kaplans lärjunge Gustav Fridolin syntes på Charta 2008:s möten. Gripanden av misstänkta terrorister betraktades som bevis för att det skedde rättsliga övergrepp.

Parallellt skapades andra aktivistfronter som offensivt angrep svensk terrorbekämpning för att vara islamofobisk eller rasistisk. För att förstå senfärdigheten, oförmågan och naiviteten i förhållande till terrorismbekämpning krävs att man förstår de strukturella, organisatoriska och politiska utmaningarna. De flesta ser inte idag helhetsbilden hur vi hamnat där vi är och konsekvenserna för vår säkerhet. För dem som bidragit till att lägga krokben för Sveriges terrorbekämpningsberedskap kommer dock historiens dom att bli hård.

https://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=4007#.XV1kGkl7kcT

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: