Regeringen blundar för narkotikadöden

Ivans liv tog slut i november. Han dog av en överdos, samtidigt som han kämpade för att få rätt till vård. Det berättar hans mamma Laila i veckans ”Kalla fakta”, som granskar den höga narkotikadödligheten i Vilhelmina i Västerbotten. Vi är också många som bär med oss minnet av 29-åriga Sannes berättelse i ”Uppdrag granskning” från 2018. Där hon, som led av såväl missbruk som psykisk sjukdom och anorexi, flyttades runt mellan olika vårdgivare 14 gånger på 12 dagar. Men missbrukets helvete tar sig även andra uttryck.
Som i berättelserna från 33 mammor, i boken ”Vi begravde våra barn”. Om deras kamp för sina barn och mot deras missbruk av droger och läkemedel, från en strid som drogerna och sorgen gick segrande ur. Tragedier som berör på djupet, men som också fungerar som vittnesmål över en missbruksvård och en narkotikapolitik som inte fungerar.

https://www.expressen.se/debatt/narkotikadoden-krossar-familjer-regeringen-blundar/

Så länge som även bruk av så kallade illegala droger är olagligt så KOMMER folk inte söka vård för sitt missbruk – och dödsfallen blir högre än i andra länder där man har en annan syn på det. Lagen som kriminaliserar eget bruk kom 1988 och innebär att det är olagligt att ha narkotikaklassade substanser i blodet. Syftet var att avskräcka människor från att ta droger. Problemet är bara att lagen i stället fått effekten att människor med missbruksproblem håller sig borta från sjukvården, för att undvika att bli påkomna med substanser i blodet och därigenom begå ett brott. I stället för att avskräcka har lagen kriminaliserat deras sjukdom.

Vi måste ställa oss frågan: Varför är den S-ledda regeringen så ointresserad av att förändra svensk missbruksvård, få ett stopp på narkotikarelaterade dödsfall och ge människor en ärlig chans att ta sig ut ur ett missbruk tillbaka in i livet?

Och för den delen, varför ska brukare som inte skadar någon annan straffas? Alla droger kan ju både brukas och missbrukas.

I stället så drogtestar man elever. Vill de inte drogtestas eller testas positivt blir de stämplade för lång tid framöver. Testas de negativt så anklagas de för något de inte gjort, det är ungefär som då man anklagar alla män för att vara våldtäktsmän för den goda sakens skull.
https://www.expressen.se/kvallsposten/snart-kan-elever-i-solversborg-drogtestas-frivilligt/

Fan, detta land blir mer och mer värdelöst….

1 Response so far »

  1. 1

    Asp said,

    Om nu den svenska kriminaliseringen av bruk vore en gåva från Gud (om jag inte misstar mig är Hallengren kristen, precis som en ansenlig del av de som offentligt vurmar för denna moderna version av häxprocesserna), så borde det ju ligga i hennes intresse att detta påvisas via en utredning. Ett resultat som skulle visa att den nuvarande politiken är rätt väg att gå skulle ju vara till fördel för personer med hennes åsikter, men ändå vägrar hon att låta utreda frågan, i princip med argumentet att hon redan ”vet” att avkriminalisering är dåligt.

    Varför tror hon att unga skulle börja ”knarka” bara för att man utreder frågan? Det är ett fullständigt infantilt argument och det känns inte orimligt att Hallengren är fullt medveten om att kriminaliseringen inte tål en granskning. Istället ska vi fortsätta att använda principer och moralism som argument för att fortsätta att jaga folk; att folk dör är väl tydligen ett svinn man får räkna med, då ideologin är viktigare än människoliv.

    Hon tar gärna och ofta upp gängkriminalitet som ett argument mot en avkriminalisering, men den situationen är orsakad av förbudspolitiken. Så länge den svarta marknaden göds genom den förda förbudspolitiken, så kommer den att frodas, oavsett hur man gör med kriminaliseringen av eget bruk. Möjligen kan den svarta marknadens inkomster minska en aning av att en del brukare skulle kunna börja framställa mindre mängder narkotika själva och därigenom inte behöva beblanda sig med yrkeskriminella. Fördelarna med det är många, inklusive att brukare inte kommer lika mycket i kontakt med tyngre droger. Å andra sidan så fortsätter svenska förbudsivrare att hävda att det inte existerar några lätta droger – resonerar de på det viset även under kafferasten medan de sörplar i sig denna beroendeframkallande dryck som, till skillnad mot exempelvis cannabis, är en direkt medicinsk orsak till dödsfall varje år?

    Något som personer som Hallengren konsekvent undviker att beröra är även vilken negativ effekt narkotikapolitiken har utöver dödsfall orsakade av överdoser och smittspridning. Man monterar ner människors liv enbart på grund av vad de frivilligt har intagit i sina egna kroppar, något som för mina tankar till livegendom där staten har större bestämmanderätt över människors kroppar än individerna själva. Ett totalitärt förhållningssätt och kanske inte så förvånande då den svenska narkotikapolitikens ”fader” var marxisten Nils Bejerot, som förutom att kalla brukare för ”parasiter” etc även förespråkade att dessa lägre stående varelser skulle deporteras till koncentrationsläger. Bejerot hyllas än idag av den svenska förbudslobbyn som en stor förebild.

    Hur många människor har fått sina liv förstörda och även dött som ett direkt resultat av den svenska häxjakten? Det handlar inte bara om överdoser, utan att många av de som utvecklar ett faktiskt missbruk redan innan dess hade underliggande psykisk problematik. På vilket sätt tycker Hallengren att det hjälper att utsätta kroniskt deprimerade, emellanåt personer med återkommande självmordstankar, för en rättsprocess? Hur hjälper det dem att man brännmärker dem som ”knarkare”? Ökar det på något sätt som bara Hallengren känner till dessa människors självvärde? Jag tror aldrig att vi kommer att få veta hur många människor som tagit sina liv efter att gång på gång trakasserats av ett samhälle som vurmar för en sociopatisk ideologi. Därtill tillkommer naturligtvis alla de som utvecklar psykisk problematik på grund av hur de bemöts, utan att det nödvändigtvis slutar med självmord.

    Sedan har vi även ett annat problem som påverkar samhället i en än större skala, nämligen hur den svenska modellen underminerar förtroendet för samhället. För att få ”stöd” för den svenska narkotikapolitiken, så sitter förbudslobbyn, svenska myndigheter och även vården och vantolkar studier, sprider pseudovetenskapliga påståenden och rent av ljuger folket rätt upp i ansiktet. Man drar sig inte ens för att hyra in sektmedlemmar från Scientologikyrkan för att få ”stöd” för politiken. Hur är det tänk att man ska kunna känna förtroende för etablissemanget när det bokstavligen tar några minuters sökande på nätet för att kunna slå fast att man sprider osanningar för ”den Goda Sakens skull”? I vilka andra sammanhang är det OK för överheten att ljuga för folket?

    Det är hög tid för makthavarna att inse att de är anställda av folket och att man inte kan ljuga för sin arbetsgivare hur länge som helst utan att det leder till konsekvenser. Själv känner jag att jag inte längre vill bo i Sverige. Även om man skulle avkriminalisera allt personligt bruk imorgon, så kvarstår ändå faktum att Sverige har tyckt att det är helt i sin ordning att i decennier utsätta folk för det här. När (för det är egentligen bara en tidsfråga) avkriminaliseringen väl äger rum, vilken ny grupp kommer man då att sikta in sig på? Även om jag är frestad att säga ”vita, medelålders män”, så kommer man aldrig kunna få folket bakom något sådant, så det blir väl till att hitta en ny grupp och sedan sitta och svamla om att ”sända rätt signaler” och ha diverse ”visioner”, allt medan man uppvisar samma förakt för forskningen som man i nuläget gör inom narkotikapolitiken.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: