Kan vi förvänta oss mer lawfare framöver?

I februari friades det tidigare kommunalrådet Ann-Sofie Hermansson (S) från åtalet om förtal. Trots att domen från Göteborgs tingsrätt var både enig och tydlig valde de muslimska aktivisterna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil att överklaga till hovrätten. Nyligen inkom de med en 118 sidor lång argumentation om varför Hermansson bör straffas för att ha kallat dem ”extremister”. Agerandet syftar inte nödvändigtvis till att vinna utan är en del av en politisk strategi känd som lawfare, skriver Aje Carlbom, en av Sveriges ledande experter på islamism.
https://kvartal.se/artiklar/nar-det-ar-viktigare-att-varna-an-att-vinna/?fbclid=IwAR1zWuZDKelOWesIK5EDvP5G60NRQ7dRdWZ2Ts2M7Fk2nVTClfdNemUIHk8
Det är ju inte ovanligt idag att islamister försöker påverka genom att kalla kritiker för islamofober eller dra igång rättstvister. Det finns flera exempel på hur islamister har använt ”lawfare” utifrån en vilja att stoppa offentliggörandet av idéer som uppfattats vara formulerade av motståndare till islam och muslimer. Ibland har de lyckats, vid andra tillfällen har de misslyckats. Miljonären Khalid bin Mahfouz, som lever i Saudiarabien, lyckades i ett förtalsmål i en brittisk domstol hindra Cambridge University Press (CUP) från att publicera Robert Collins och J Millard Burrs bok ”Alms for Jihad” där Mahfouz beskrevs som en finansiär av terrorgrupper. Förlaget bad inte bara om ursäkt och avstod från publicering utan uppmanade också bibliotek i världen att upphöra med utlåning av boken.

Också här i Sverige är man mån om att gå även extrema muslimer till mötes genom att tala om värdegrunder då man tar bort böcker från biblioteken eller inte säljer dem i bokhandlar. Både Tino Sanandaji och Katerina Janouch har fått erfara detta. Man ser ju också fler och fler exempel där man i någon slags rättvisas namn inte ska förtala någon religion. Då jag var ung var det lixom mer okej att kritisera kristendom än idag, antagligen för att man inte vill att islam ska kritiseras.

Förtalsåtalet mot Hermansson bör alltså förstås som en politisk strategi som används för att signalera en hotbild till henne och andra som är kritiska till den identitetspolitiska rörelse Doubakil och Abdullahi är inbäddade i. Skulle Hermansson förlora förtalsmålet i hovrätten så innebär det att samhällets skydd mot politisk eller religiös extremism allvarligt försvagas då det bygger in en juridisk osäkerhet kring vilka ord som är acceptabla att använda i politisk debatt.

Detta tips tackar jag en kompis till Bussiga Barbro och mig för! Givetvis nämner jag inte hens namn, även om hen inte vill kallas för hen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: