Antisemitiska åsikter nonchaleras i flera vänsterorganisationer.
Kritik mot Israel accepteras även när den bygger på rasistiska stereotyper.
En seminariedeltagare på Olof Palmes Internationella Center liknade Israel vid Nazityskland och publiken applåderade. Något avståndstagande har inte synts till, varken från arrangören eller från övriga deltagare, bland dem Svenska kyrkan. På sin Facebook-sida skriver Socialdemokratiska Israelvänner om händelsen som ägde rum på ett seminarium i ABF-huset. Bland arrangörerna fanns även Socialdemokrater för tro och solidaritet.
Sedan tidigare har det avslöjats att en liknande sak hände på Globala Torget på Bokmässan i Göteborg som Olof Palmes Internationella Center ansvarade för. Där förknippades Israel med Sydafrikas apartheid.
https://www.expressen.se/debatt/vansterns-rasism–mot-judar-viftas-bort-/
Överföringen av antisemitiska uttryck till den israelisk-palestinska konflikten sker på olika sätt. Till exempel via bildspråk, liknelser eller karikatyrer, men även genom vridna föreställningar om judisk makt eller dominans.
Organisationer som Olof Palmes Internationella Center, Diakonia, har länge tillhört de mest ensidiga kritikerna av Israel, och SSU, där kampsånger om att ”krossa sionismen” har sjungits i demonstrationståg är lika hatiska som de till höger som smädar socialdemokrater och muslimer. När det händer så snyftas det, då socialdemokrater bär sig liknande åt så tycks man inte bry sig.
Vi får inte acceptera judehat. Oavsett om det kommer från höger, vänster, kristna eller muslimer.
Pinglans Tankar - den ej politiskt korrekta bloggen 
Hirding Wall said,
december 28, 2022 @ 11:19 e m
Antisemitism är en cancer i världen, som sorgset nog efter all tragedi under 1900-talet ändå fortfarande varvas om och om igen just som ett sådant där positiv man älskade som barn, men nu på ett hatets och mörkrets tivoli. Kan inte begripa människan ibland, jag har själv råkat ut för det på Twitter, ocg känns förbannat ledsam, enbart det troligtvis är ert inne i henne, människan som ondskan via årtusenden av krig, mord och hat som fått den att bli till kronisk, och just nu tror jag att människan fortfarande har det i sig, allt set som hände exempelvis under WWII, och då man i Krakow får höra stt ungdomsgäng ej öängrw respekterar viktigt saker och sprattlar swaztikas – då jävlsr blir jag vansinnigt arg. Men det är väl min personlighet, människan har fröet av ren pur ondska, längst inne i hjärtat där det svartaste blodet pulserar tjock i Mörkrets Hjärta. Men idag söker ingen efter Kurtz uppför Kongodfloden songjordes i novellen i mitten av 1800-talet, i krigets Vietnamn av amerikansk marinkårssoldat och detta kan med lätthet användas som en metafor i de flesta konflikter med suicididsla, genocidala och atnlska rensning och mycket annat som människan sorgligt nog gjort till mycket effektiva medel. Tungt, svart och gammal, tar det månne aldrig slut?
Nej…
//Hirding Wall// SverigeoBrott//