Läraren Hans Olofsborg blev av med jobbet efter att ha tagit en elev i armen för att visa ut honom ur klassrummet. Eleven i fråga hade vägrat att lämna ifrån sig sin surfplatta, trots upprepade tillsägningar. När läraren ingrep blev han mordhotad.
Tror ni att han fick något stöd? Nejdå, han blev av med jobbet istället. Enligt skolledningen hade han inte agerat i enlighet med metoden ”lågaffektivt bemötande”. Vilket innebär att läraren i stället för att ta ifrån eleven surfplattan borde ha sagt att nu tar vi fem minuter till, sedan lämnar du ifrån dig plattan. Om inte heller det funkar bör läraren erbjuda ytterligare fem minuter eller att eleven kan sätta sig någon annanstans med paddan.
Snacka om undfallenhet! Detta är ju gränslösheten i ett nötskal! Att bryta mot normer får inga konsekvenser utan belönas, snarare. Om du skriker och bråkar tillräckligt mycket får du alltid fem minuter till.
Det finns inget vetenskapligt bevis för att lågaffektivt bemötande verkligen fungerar. Ändå tycks detta sprida sig på HVB-hem, SiS-hem, i fängelser och i skolor, ja i hela samhället. Jag kan ge mig fan på att det är såhär föräldrar uppfostrar sina barn nuförtiden!
En skola som införde den lågaffektiva metoden var Hjulsta grundskola i Stockholm. Ett år senare hade våldsincidenterna exploderat på skolan och Arbetsmiljöverket kopplades in akut. Elever kastade sten, välte bänkar, cyklade i korridorerna, tog stryptag på varandra, knuffade och slog lärare. De skrämda pedagogerna uppfattade det som att eleverna hade tagit makten över skolan.
Men gurun inom lågaffektivt bemötande, Bo Hejlskov Elvén har slagit ifrån sig kritiken med att skolan inte använde metoden på rätt sätt. På vilket sätt skolan skulle ha avvikit från lärans teser förblir dock oklart. Hejlskov Elvén understryker i en intervju att det krävs omfattande insatser för att implementera lågaffektivt bemötande. Personal måste få handledning av specialpedagoger som i sin tur får stöd och handledning. ”När jag är med och jobbar i sådana här processer är jag med i ett halvår till ett år” förklarar han.
Så – då problem uppstår på en skola ska med pressad budget betala Bo för ett år för att införa en metod som saknar evidens. Man baxnar!
Den mest rimliga förklaringen till att Hjulsta grundskola tappade kontrollen kom i stället från skolans eget skyddsombud: Hon kopplade det ökade våldet till att det inte längre fick några direkta konsekvenser om elever bröt mot en regel och inte lydde en tillsägelse.
Några år senare hade Hjulsta grundskola förvandlats i grunden. En ny rektor hade tagit över och återställt ordningen. Krav och höga förväntningar stod i centrum. Varenda allvarlig incident följdes upp noggrant med föräldrasamtal, orosanmälningar och polisanmälningar.
Svårare än så behöver det inte vara. Givetvis ska man försöka hålla sig lugn i en konfliktsituation, men det betyder inte att daltet ska vara totalt. I andra länder daltas det nämligen inte, där råder en annan kultur.
Ett barn som beter sig illa på en tysk lekplats blir genast tillrättavisat av andra föräldrar. Detsamma gäller barn som dristar sig att gå mot rött ljus eller stimma i en simhall.
Det finns en hel armé av gränssättare i den tyska vardagen. ”Glöm att du kan gå in på ett tyskt bibliotek och störa och stöka. Ungdomar som avslöjas med att snatta trycks upp mot väggen av polis som vore de grovt kriminella.
Det är bara att titta på skjutningar i Sverige och jämföra med Tyskland, som också har en stor invandring från Mellanöstern och Afrika. Kanske finns en del av förklaringen här – i den svenska oförmågan att tidigt sätta gränser mot normbrytande beteende.
Barn som utvecklas till grovt kriminella möter väldigt lite motstånd längs vägen. 15-17-åringar döms i första hand till insatser inom socialtjänsten. Det kan exempelvis handla om samtalsstöd, att gå på fotbollsträning eller försöka få ordning på skolgången.
När brottsligheten trappas upp kan det bli fråga om placering i ett HVB-hem eller ett SiS-hem. Men därifrån är det både lätt att rymma och att fortsätta begå brott. Personalen får inte leta efter knark i garderoberna eller ta ifrån barnen mobiler eller datorer, ens om de säljer knark eller sex via dem. Det är till och med förbjudet att låsa in barnens knivar (!) Det är ju deras personliga egendom. På SiS-hemmen kan man dock förvägra barnen att använda datorer och telefoner om det anses destruktivt, och man får ta barnens egendom om de kan skada sig själva eller andra, men man får inte öppna deras post om inte synnerliga skäl föreligger, och då kan knark och vapen komma in. Och det har ju gjorts granskande reportage som visar att barn får sex i utbyte mot knark av anställda. På så sätt får de ingen vård, och gränslösheten fortsätter både bland barn och vuxna.
Svenska kommuner betalar alltså flera tusen kronor per dygn för att placera kriminella tonåringar på hem där gränslösheten bara fortsätter.
Det tog förresten en herrans massa år innan det blev möjligt att porta personer som härjar på bibliotek och simhallar. Länge riktades kritiken i stället mot dem som förordade en ”tysthetsnorm”.
Att vräka kriminella familjer från hyresrätter anses än i dag kontroversiellt.
Det är alltid ”fem minuter till” som gäller.
Ingen ska behöva bli tillsagd eller bära konsekvenserna av sitt handlande. Det är i stället samhället – det vill säga i praktiken utbrända lärare, socialsekreterare, bibliotekarier med flera som ska trolla med knäna.
Tänk om vi i stället bara skulle låta oss inspireras av Tyskland. Släpp fram en armé av gränssättare – föräldrar, skolpersonal, fastighetsvärdar, poliser med flera – som vågar göra det som är så meningslöst enligt den lågaffektiva läran, nämligen att säga ifrån.
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/hela-sverige-lider-av-konfliktradsla/
Ja, jag vill då inte jobba som lärare eller polis eller i något annat yrke där man inte får peta på en obstinat unge, och inte ens får säga ifrån!
Pinglans Tankar - den ej politiskt korrekta bloggen 
Kommentera