Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen

Nu tar Pinglan ledigt från bloggandet ett tag. Under 14 dagar sisådär kommer hon att befinna sig på resande fot.
Men då hon är tillbaka kommer det fortsätta bloggas om ditt och datt och allt som inte är politiskt korrekt.

Det utlovas funderingar kring Borta med vinden och två skilda böcker som fortsätter historien, det utlovas funderingar kring invandringspolitik – både vad som är fel med den och varför folk diskimineras pga etnicitet – och hur vi bör undvika att folk kränks.
Det kommer att skrivas om Asperger syndrom och vad som egentligen ÄR normalt.
Kläder, musik och dans blir det också.
Läser någon detta och har någon önskan om vad ni vill läsa om, så lämna gärna en kommentar om det.

Må så gott alla ni därute i cyberspace!

Stockholm Pride är i full gång, och heteronormen är temat för i år.
Dock verkar många homosexuella sträva efter sammma mål som heteros – dvs att vara som normen kräver. Många seminarier även där verkar gå ut på att skaffa barn, adoptera barn, hur har du bra sex, etc, etc.
Men vem är egentligen ”normal”? Själv är jag asexuell, kan inte tänka mig för mitt liv att skaffa barn, vill att vissa droger ska vara legala, och kan många gånger tycka att samhället är balkaniserat (se inlägget om Folkhemmets balkanisering). Bör jag också gå med prideparaden för asexuellas rättigheter – eftersom jag ändå antagligen är så långt ifrån heteronormen som man kan komma!?

Och angående barn – både bland homosexuella, heterosexuella, bisexuella, transexuella, transpersoner och asexuella så finns det väl både de som VILL ha barn och de som inte vill. Både de som VILL leva som andra och de som inte vill falla för grupptrycket.

Dock – de som säger att asexuella inte behöver komma ut ur garderoben för att singellivet är vanligt – tja, kom igen när ni har passerat 40-strecket och folk undrar om ni inte tänker gifta er eller skaffa barn. Och om du förklarar så säger folk samma saker till er som till homosexuella – du har inte träffat rätt person än!

Själv skulle jag aldrig gå i en prideparad halvnäck (joddå, sådant sker också – och jag undrar varför – vad har nudism med att göra vem du blir kär i – gå med i en förening för nudisternas rättigheter i stället! – inte springer heteros mer eller mindre nakna för att de är heteros).

Det enda som jag skulle kunna tänka mig att kolla in på årets pride är ett seminarium om Asperger och avvikande sexuell läggning. Homosexualitet (och även asexualitet) är vanligare bland personer med Aspergers syndrom. Beror det på att de inte bryr sig så mycket om normer och har lättare att komma ut, eller känner de att de kan ”välja” annorlunda?
Skulle vara intressant att veta, själv undrar jag ibland om jag har drag av syndromet, jag får iallfall höga resultat på webbtester där man kan se om man har Asperger.

Nä nu är det läggdags för mig.
Ha det bra alla ni därute!

Läste ett inlägg ev en kvinna som tydligen annonserade efter en partner. Hon skriver att hon inte har några drömprinsar i sikte, men hon orkar inte göra något åt sitt utseende. Ja men, klaga! GÖR något åt det då, istället för att bara gnälla!

Hon är kär i en man, som är berest och duktig på att laga mat. En hur trevlig man som helst, men ett stort fel har han. Han odlar cannabis! Kvinnan ber honom sluta, skickar länkar på skadeverkningar av cannabis, men då tröttnar han och gör slut.
Tacka för det! Hade någon velat att jag skulle ge upp MITT liv så skulle då jag inte vilja ha med denna människa att göra. OK, jag kanske inte basunerar ut vad jag tänker och känner alla gånger, men frågar någon, så inte ljuger jag! Nu skulle jag aldrig bli ihop med någon (jag är asexuell), men jag kan inte bygga någon vänskap på det heller.
Kvinnan i inlägget börjar däremot grubbla på om hon någonsin kommer att få någon. Tja, om det handlar om att ge och ta, så kan hon få någon, men om hon vill att folk ska anpassa sig efter henne, utan att hon ger det minsta tillbaka – tja, då lär hon få leta! (Undra på att hon måste gå via nätet för att få kontakt…)
Mannen verkade aldrig påverkad i hennes närvaro, utan var trevlig, möjligen lite väl relaxerad. (Själv börjar hon inlägget med ”det går trögt här på E för mig” – vilket fick mig att småle.)

Börjar ännu mer inse att detta med förhållanden inte är min grej. Dels har jag förstått att jag är asexuell, dels ser jag mer och mer hur desperata folk är och hur konstigt de bär sig åt. Trodde att det var något som gick över när folk passerat tonåren, men nej då!

Damen borde gå vidare med sitt liv, men i flera inlägg så tjôtar hon om killens puffande och att han tyckte att hon borde börja röka på hon också. Han borde acceptera att hon inte vill, hon borde acceptera att han vill, vad är problemet?

Det enda problemet är att cannabis är olagligt, så legalisera nu! Många personer som har VERKLIGA problem som MS, ADHD, Asperger, reumatism skulle kunna få hjälp…

Den snyggaste klänningen NÅNSIN som jag sett på någon överhuvudtaget är när Josefin Crafoord var med i andra säsongen av Sing-a-long på TV3. Trots att det är några år sedan nu, så minns jag det än (och, joddå jag har spelat in en repris från programmet). Hon skrev på sin blogg att det var ett second-hand-köp, och att klänningen var en Junior Vogue från 60-talet!
Sjukt snygg var den i alla fall (och Josefin var jättevacker i den).
Undrar som sjutton vad det är för tyg i en sådan klänning, vill ha en sådan jag också…

Kan tyvärr inte lägga upp någon bild på den, den enda bild jag har hittat är från hennes egen blogg på Veckorevyn den 13/9-08, och jag tror inte hon blir sådär jätteglad om jag tar en kopia på hennes bild och lägger upp på en icke politiskt korrekt blogg…

I samma Veckorevyn som jag läste om tomaterna i, så är det en artikel om den sjuka smalhetsen bland modeller. För en gångs skull en sansad artikel om detta ämne. Då man diskuterar smalhetsidealet med folk på jobbet, så hör man saker i stil med att ”Gud så hemskt med dessa anorektiska ideal”. Det kan jag till VISS del hålla med om. Bara till VISS del därför att det verkar helt OK att säga till någon att ”Gud så smal du är”, men inte ”Gud vad du är tjock”. Då man påpekar detta så säger de att det är mer eftersträvansvärt att vara smal än tjock, för smalhet är idealet. Tja, i modevärlden kanske, men inte på de arbetsplatser jag har varit på iallafall.
Där har det snarare hetat att är folk smala, så är de anorektiker, och trots att det har funnits folk där också som är naturligt smala och som t.o.m. vill gå upp i vikt! Hur kul är det om man är smal av naturen att folk tror att man har ätstörningar?
En kommentar om hur smal man är då kan vara lika sårande som en kommentar att man är för tjock. Och är man överviktig är det trots allt lättare att äta mindre och röra sig mer än vad det är för en underviktig att gå upp några trivselkilon.

Även om man ser till modevärlden så funkar det inte heller där så att en modellscout kommer fram till någon med rätt mått men med övertaliga kilon och sägar att ”du kan få jobb på Elite om du bantar”. De flesta modeller är smala av naturen, och får jobb på detta utseende och många gånger hårt jobb (vilket man erfar om man kollar in Top-Modelprogrammen så ser man att det inte bara är att posa och vara söt). Alla modeller berättar inte om droger och smalhets utan många berättar också om sin barndom då de blev mobbade som spinkisar och humlestörer. Modellyrket blev ett sätt att göra något positivt för dem med sina långa smala kroppar.

Där jag inte håller med Veckorevyn i artikeln är att det bara skulle finnas en typ av modeller. Tidningen verkar ha glömt bort att för tio år sedan hade de s.k. mulliga modell-tävlingar, och det var inte mulliga modeller som deltog, utan överviktiga, inte feta, men inte heller dessa modeller såg ut som folk gjorde mest. Jag kan säga att jag blev överlycklig då jag såg en omslagstjej i bikini på framsidan (tror att det var nr 18 1995) som såg ut som en tjej gör. Hon hade mer fett på lår och mage än modellerna, men var mindre kraftig upptill, och hade ändå fina proportioner.

I American Next Top Model, så har de också plus-size-modeller (säsong 10:s Whitney vann t.o.m. tävlingen). Men även där verkar det vara så att de inte får väga lagom mycket. Om de går NER så får de skäll för DET! I de första säsongerna däremot så antingen skällde Janice Dickinson på dem, och då de skulle prova kläder i säsong 3, så fick Toccara elaka kommentarer av någon klädkollektionsfirma.

Men jag kan också sakna en mångfald. Inte bara p.g.a. sjuka ideal, utan p.g.a. att jag helt enkelt vill veta vilka kläder som passar olika typer bäst. Vissa kläder sitter ju inte snyggt ens på modellerna, och då undrar jag vilka kläderna blir snygga på. Jag vill ha tips på vad man kan ha om man är kort & kraftig, lång & smal, lång & kraftig , kort & smal, sådana bröst, sådan rumpa, eller helt enkelt ser ”normal” ut. (Vad nu ”normal” är?) Och, nej, jag tror inte att jag blir snyggare i ett plagg bara för att en snygg modell har det. Det enda som händer med mig är att jag tänker att ”vad ska JAG ha som INTE ser ut så” – eller att jag mår dåligt för att jag inte ser ut så! Agenturerna och reklambyråerna imponerar då inte på mig genom att bara anvädna sig av EN typ av modell.

Med tanke på detta, så söker Veckorevyn modeller i alla storlekar. De talar dock inte om någon över åldersgräns. Kanske borde man söka? Jag ser ”normal” ut med ett BMI på 23,4. Vill de ha mig tro?

Jag läste i Veckorevyn nr 15 i en artikel om katter och allergi att grönsaker i regel är bra för allergiker, men att tomater innehåller ämnen som bidrar till allergier.
Der var väl det jag visste! Tomater är typ det äckligaste som finns att äta, jag skulle inte äta dem ens om kungen såg på!
(Även om många anser dem vara nyttiga – också i denna artikel skrivs det att tomater i regel betraktas som nyttiga.
ÄNTLIGEN har någon insett sanningen om tomaterna!

I Aftonbladet skriver Lisa Magnusson att hon vill att alla droger ska legaliseras. ”Det är ju inte sant som samhället tutat i oss att cannabis är inkörsporten till tunga droger och ond bråd död. Men inte heller är det sant att cannabis är harmlöst som sockerdricka och att det inte finns något som heter haschpsykos, såsom hobbypuffarna vill hävda, ” skriver hon bland annat.

Det är skönt att det finns en och annan som inte tycker att brukare ska straffas. Om de inte kan hantera sitt bruk bör de få hjälp, inte straff. Och de som kan hantera bruket, varför ska de anses som något som är längst ner på samhällets botten, trots att de många gånger har både jobb, familj, hobbies, etc etc och INTE bara spelar dataspel och tänder på.

Magnusson önskar att fler personer som inte verkar helt sönderknarkade borde komma ut som talesmän, men eftersom s.k. vanliga människor har för mycket att förlora på att ”komma ut”, så BLIR det ju så att det många gånger är ”typiska flummare” som talar för saken.

Inte heller håller jag med om att haschpsykoser skulle finnas. Har du anlägg för psykoser, så ligger de latent i hjärnan. De KAN utlösas av cannabis. Eller alkohol. Eller kaffe. Det vanligaste är väl ändå chocker. Eller inga orsaker alls. Sedan är det väl så att folk som mår dåligt ofta dränker sorger i alkohol och droger – och har du anlag för psykoser, är deprimerad och därtill berusar dig, så slår det runt ibland.

Jag tror inte att du blir psykotisk av att röka hasch, snarare är det så att du självmedicinerar med hasch för att du mår dåligt.

Jag håller helt med om att cannabis inte är sockerdricka, men straffet för att ha brukat cannabis är för högt i Sverige.

Här följer således det jag utlovade i går. Det är alltså inte jag som har skrivit ihop detta från början, utan en biologi- och geografistudent som heter Johannes Forsberg, och jag har tagit detta ur Stockholm City. (Hoppas inte har har något emot att jag skriver detta!)

Miljö

Varje människa släpper i genomsnitt ut 4 ton koldioxid/år. För amerikaner ligger det på 24 ton/år, för svenskar på 8 ton/år och för afrikaner på 2 ton/år. Men det slutliga genomsnittet för hela jorden hamnar ändå på 4 ton/år. Det betyder att för varje my människa som föds ökar vi utsläppen med i genomsnitt 4 ton/år. Forskare räknar med en dubbling av jordens befolkning inom det kommande århundradet. Alltså en dubbling av utsläppet av koldioxid.

Om vi i stället skulle satsa på att minska jordens befolkning till hälften så kan vi minska utsläppen – samtidigt som vi kan tillåta de fattiga länderna att bygga ut sina industrier.

Fler människor=mer utsläpp
Färre människor=mindre utsläpp

Natur och djur

Vidare kan vi se till Amazonas. Regnskogen huggs bort och ersätts med åkermark, eftersom att de bönder som svälter vill ha mer yta att odla på. Överallt trängs vildmarken undan för att ge plats åt nya åkrar, för att kunna försörja den ökande befolkningen. Den biologiska mångfalden hotas.

Fler människor=mindre vildmark, färre arter
Färre människor=mer vildmark, fler arter

Konflikter och naturtillgångar

Ett annat problem är alla vattenkonflikter. Många av de beväpnade konflikterna i världen handlar om tillgång till vatten. Eller snarare brist på vattentillgång. I de områden där det bor många människor som vattnet räcker till, där kommer det alltid att uppstå konflikter oavsett hur mycket några välvilliga biståndsarbetare försöker lära folk att vara snälla mot varann.

Om vi skulle lyckas halvera befolkningen skulle många av dagens konflikter försvinna. Då skulle det heller inte vara lika mycket krig om de bästa odlingsmarkerna eftersom de bördiga jordarna skulle räcka till alla. Och om de inte skulle räcka får vi väl halvera en gång till. Konflikter om de bästa fiskevattnen skulle minska. Konflikter om övriga naturtillgångar skulle också minska.

Fler människor=Fler konflikter om naturtillgångar
Färre människor=Färre konflikter om naturtillgångar

Ekonomi

Men till er som är cyniska och skiter i miljön och krig i Afrika – låt oss titta på ekonomin som påverkar DIG.

Generellt sett styrs alla priser av tillgång och efterfrågan. Om befolkningen stiger så stiger efterfrågan på varor och därmed även priserna. Låt oss tänka en framtid där det bara bor 1 miljard människor på jorden, till skillnad från dagens 7 miljarder (Pinglan fick fram 6,4 miljarder genom att googla lite). Bensinpriset skulle vara lägre eftersom tillgång/person skulle vara betydligt större. Vi skulle kunna stänga alla kraftverk som drivs av fossila bränslen men ändå ha större tillgång på el per person.

Kopparpriset och stålpriser skulle minska. Alltså billigare bilar, motorcyklar, båtar, bostäder, stereos mm mm.

Fler människor=högre priser, ekonomiska kriser
Färre människor=lägre priser, ekonomisk stabilitet

Några frågor och svar

Fråga 1.
Men vi behöver väl nya människor som kan jobba när vi blir gamla?

Svar.
Nej! Om vi har färre unga så behvöer inte lika många från den arbetsföra befolkningen ägna sig åt arbete på dagis och skolor. Därmed kan en större del av arbetet läggas på de gamla. Dessutom har vi många arbetslösa som kan ägna sig åt de gamla. Ekonomin går inte under för att befolkningen minskar. Det är större risk att ekonomin går udner om befokningen ökar.

Fråga 2.
Men det är väl naturligt för människan att skaffa barn?

Svar.
Allt som anses naturligt behöver inte vara nödvändigt. Vi kan alltid hitta alternativa sätt att agera. Alternativa sätt att leva.

Fråga 3.
Jag är religiös. Gud vill att jag ska ha barn. Ska jag då avstå?

Svar.
Denna uppfattning finns hos många religiösa. Jag har ingen bra koll på hindu och Budda. Men jag kan svara för de monofyletiska. (Pinglan undrar vad ”monofyletisk”, ”monoteistisk” har hon hört talas om!)

Judendom, kristendom och islam härstammar alla från samma grund. De äldsta delarna, det som motsvarar början på 1:a Mosebok för de kristna är gemensam för alla tre religioner och är nedskrivet i deras respektive skrifter. En gestalt som nämns här är Noa. Ni vet han med arken och alla djuren som överlevde översvämningen. I 9:e kapitlet i 1:a Mosebok kommer Noa ut ur arken med sin hustru, tre söner och sönernas hustrur och alla djuren. Gud säger till dem – ”Var fruktsamma och föröka er. Uppfyll jorden med människor.”

Detta är ursprunget till att de tre religionerna förespråkar att skaffa barn. Gärna många barn. Preventivmedel är något som motarbetas.

Jag tolkar detta citat från Gud som att han vill att människor ska bo och finnas överallt, i alla länder på jorden. Men jag tror inte att Gud vill att vi ska reproducera oss ut i absurdum till jordens undergång. Om citat tolkas som att Gud vill att vi ska bo överallt, så har vi redan uppnått målet sedan lång tid tillbaka.

På 400-talet kom de första människorna till Nya Zeeland (maorierna). Sedan dess har det funnits människor överallt och därmed borde Guds uppmaning vara uppfylld.

Fråga 4.
Men jag vill ju så gärna ha barn. Ska jag inte skaffa det då, tycker du?

Svar.
Ja men gör det då. Men skyll inte på mig ocm det går åt skogen. Och se till att ta dig tid att uppfostra barnet så att det inte växer upp och blir den sån där som slår sönder busskurer och rånar pensionärer.

Jag har precis läst boken No kid av Corinne Maier, och jag kan bara säga att det kändes befriande att veta att jag inte är den enda som säger nej till barn. Maier har visserligen två barn själv, och det anses av många som något väldigt provocerande. Å andra sidan, då någon som inte har barn yttrar sig i denna fråga, så anses det också vara provocerande. Måste man tycka att barn är Guds gåva till mänskligheten?

Även om jag inte själv är feminist, så verkar det vara som om kvinnan gör fel hur hon än gör, kvinnor blir ännu mer ifrågasatta om de inte vill ha barn. Och när det talas så mycket om hur kvinnor med barn diskrimineras i arbetslivet, så är det inte lätt för barnlösa kvinnor heller. En kvinna som har barn eller planerar det är enligt många arbetsgivare bara hemma och vabbar. Om du inte vill ha barn, ja då är det något fel på dig, då får du ingen anställning heller.
En man som vill ha barn eller har barn är däremot en ordningsam människa, vill han inte ha barn, ja då kommer han att befinna sig på sitt jobb under arbetstid.

Själv är det både egoistiska och altruistiska skäl som gör att jag säger barn – nej tack! Jag har vuxit upp med småsyskon, vilket var otroligt enerverade, de var jämnäriga, jag var några år äldre, vilket gjorde att de hade mer kul med varandra, höll ihop och så – men jag som äldst alltid fick skulden om det var något, skulle ta hänsyn till de yngre eftersom de var mindre – men också till de vuxna eftersom de var vuxna (nog är det absurt, inte undra på att jag inte vill ha egen familj idag). Dessuotm har jag hobbies, vårar och höstar går jag på ett antal kvällskurser, och jag jobbar heltid, vare sig jag vill eller inte (kvällskursr & semestar måste ju betalas).

Men vi lever inte i den bästa av världar heller. Varje barn som föds är en ekologisk katastrof för planeten (därför går jag fullkomligt i taket då någon säger att jag inte ska flyga, bada i badkar eller låta bli att släcka lyset så fort jag lämnar ett rum om de själva föder en massa barn). Och den största katastrofen står vi i i-länderna för! Vi i den rika delen av världen utnyttjar 2/3 delar av resurserna.

Staten borde subventionera de som INTE skaffar barn snarare än de som gör det. Vi blir mindre utbrända (jag kan inte begripa de där båda föräldrarna har krävande jobb – och så skaffar de 3 barn och tycker det är konstigt att de inte mår bra – men, snälla, att jobba ÄR jobbigt, och har du dessutom en högre position- jamen, snälla!), och vi bidrar mindre till överbefolkningen.

Som Johannes F skrev i Stockholm City i sptember förra året: Det är snarare så att folk skaffar barn av egoistiska skäl (joddå, jag – Pinglan alltså – har själv blivit kallad för egoist för att jag inte vill skaffa barn då världen ser ut som den gör!), men om vi lägger känslor på hyllan och räknar matte, så finns det ett antal faktorer som talar mot att sätta fler barn till världen.

Detta kommer jag skriva om mer i nästa inlägg – dessa faktorer är ganska många!

Joddå, diskrimineringskulturen har en baksida, idag blir folk kränkta för allt. T.o.m. skolelever är kränkta för att de inte får ha mobiltelefonerna påslagna under lektionstid! ( I alla fall använder vissa elever ordet ”kränkt” då de inte får tala i telefon när de så önskar.)

Håkar Eriksson och Jacob Rennerfelt har skrivit en bok om detta, Folkhemmets balkanisering. I boken kritiseras den diskrimineringskultur som får sitt bränsle från staten och har ett stöd i politiken.
Den ena gruppens intresse hävdas mot den andra. Att vissa grupper är mer skyddsvärda än andra gör situationen mer orimlig, diskrimineringskulturen är intolerant i sig, och de avsikter som är goda i sig har vänt till sin motsats, till splittring och särbehandling.

Författarna hävdar att de som anser sig tillhöra diskriminerade grupper inte alls är så diskriminerade som de tror. T.ex. så är det inte så att homosexuella diskrimineras i anställningsbeslut, men däremot kan det inom vissa yrken vara en kränkade jargong.

Mycket av detta ligger det mycket i, nog har författarna rätt många gånger. Det är vad min egen makgkänsla och erfarenhet säger. Men jag skulle gärna vilja se lite mer siffror och fakta. Om författarna menar att homosexuella får anställning, i hur många fall har det inte skett. Först då vi vet detta kan vi avgöra om en denna grupp är diskriminerad eller inte.

På det hela taget tyckte jag boken var bra. Den tar upp saker som inte är så självklart att man reflekterar över i det politiskt korrekta Sverige! Och själv tror jag att just för att vissa grupper anser sig vara i så stort skydd från diskriminering, men att inte andra är det, så kan det falla tillbaka på dessa grupper – och de kan bli utsatta för ÄNNU mer fördomar och missförstånd.