Den febriga kritiken mot Tidöavtalet är fylld med överdrifter och skrämselpropaganda. Man talar om att HUR kan man skära ner på bistånd när behoven bara ökar. Problemet är att detta inte gäller Sverige, utan vårt grannland Norge. Med ett bistånd motsvarande 0,88 procent av BNI intar Sverige andraplatsen efter Luxemburg i OECD:s lista över världens mest generösa biståndsgivare.
För att ge lite mer kontext: FN:s mål för världens länder är att de ska lägga 0,7 procent av BNI på bistånd, vilket bara fem västländer når upp till. Finland satsade exempelvis bara 0,47 procent under förra året.
Det enda biståndsområde där Sverige har underpresterat är i stödet till Ukraina, skamligt nog.
Men de som är kritiska till Tidöavtalet slutar inte där. Så låt oss tillsammans med Anna Dahlberg och Expressen titta på några punkter:
Kvotflyktingarna. Visst är sänkningen av den svenska FN-kvoten från 5 000 till 900 betydande. Men även här måste bilden nyanseras. Totalt var det bara 23 länder i världen som tog emot kvotflyktingar från UNHCR:s program under förra året, varav tio var EU-länder. Sverige tog då emot flest av alla länder i unionen, även i absoluta tal.
Är det verkligen en rimlig ordning givet det stora utanförskapet och vårt exceptionellt höga historiska asylmottagande? I slutet av augusti i år hade EU totalt tagit emot 7 800 kvotflyktingar. Menar kritikerna alltså att Sverige i det läget ska ligga kvar på 5 000 per år, det vill säga ensamt bära en allt större andel av Europas samlade åtagande?
Även med svenska mått mätt är den siffran väldigt hög. Fram till år 2015 låg kvoten på runt 1 900 flyktingar per år. Därefter byggdes den successivt upp till 5 000 från år 2018.
Transitcenter för asylsökande. Få verkar känna till att Sverige faktiskt redan har haft sådana. Sverige har både haft transitenheter och planerat att återinföra dem, långt innan SD hade något som helst inflytande över svensk politik.
Återvandring. Tidöavtalet innehåller flera punkter om att stimulera frivillig återvandring. Även på detta område finns det skäl för kritikerna att ta ett djupt andetag innan de trycker på larmknappen.
Migrationsverket har ägnat sig åt återvandring och återuppbyggnad ända sedan 1970-talet. Det har gått i vågor, konstaterar en sakkunnig på myndigheten, och exemplifierar med stöd till chilenare efter Pinochetdiktaturens fall, bosnier efter Dayton-avtalet och irakier efter Saddam.
Från och till har det även funnits projekt kopplade till Somalia. Exempelvis är Sweco engagerat i hanteringen av skräp och spillvatten, och har identifierat ett antal personer i Sverige som vill återvandra. I maj gav S-regeringen ett bidrag till Migrationsverket för att genomföra en förstudie om återvändande och återintegrering i Somalia.
Ofta rör det sig dock om cirkulär migration och de allra flest återkommer till Sverige. Färre än 100 personer om året ansöker om resebidraget och ger upp sitt uppehållstillstånd i Sverige.
I Danmark kan den som återvandrar få med sig 140 000 danska kronor i startkapital. I Sverige uppgår resebidraget till maximalt 10 000 kronor för en vuxen person och som mest 40 000 kronor för en hel familj.
Den svenska modellen är onödigt snål och snårig. Varför inte låta exempelvis äldre personer som vill återvandra få med sig sina mediciner till hemlandet? Så gör Danmark, enligt uppgift. Andra länder har dessutom ofta en tydligare länk mellan återvändande och biståndspolitiken. Och även UNHCR ägnar sig åt frivillig återvandring.
Och så detta med utvisningar. Polisen har redan i dag rätt att avvisa en utlänning ur landet om det finns anledning att anta att personen i fråga inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt, exempelvis. Vandelsprövning är också ett självklart inslag i flera branscher där tillstånd krävs,
Ändå har det låtit i debatten som att vandel är ett uråldrigt begrepp som har hämtats ner från SD:s ideologiska vindsförråd och dammats av.
Därmed inte sagt att det blir lätt att definiera vad som ska avses med bristande vandel i detta sammanhang. Men nog går det att tänka sig fler grunder för att utvisa utländska medborgare än brottslighet och hot mot rikets säkerhet. Det skulle exempelvis kunna röra sig om personer som har en mycket skadlig inverkan på sitt lokalsamhälle, såsom extremister, klanledare eller moralpoliser som trakasserar flickor i vissa utsatta områden.
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/svartmalningen-av-hogern-har-sparat-ur-/?referrer=rotator-item-5
Visst finns det saker i Tidöavtalet som inte är oproblematiska, men den svartmålning som sker är inte bra den heller. En hel del som står där är rena självklarheter, och nog skulle debatten må bra av lite fler nyanser.